kapitel 8. avdramatisering och principutveckling 947 tager sig”.386 Särskilt i fall där det fanns flera tillåtna alternativ var det viktigt att lagstiftaren gjorde valet mellan dem.387 Det förhållandet att den löpande anpassningen av dansk rätt till EKMRi första hand skulle ske genom lagstiftarens och inte domstolarnas försorg innebar att det blev mindre angeläget att överväga omEKMRskulle inkorporeras på grundlagsnivå. Lagnivå var tillräckligt. Och det var inte heller avsikten att domstolarna skulle ta egna initiativ till kontroll av dansk rätts förenlighet medEKMR– domstolarna kunde tvärtom presumera att dansk rätt stämde medEKMRoch nöja sig med att pröva frågan om någon part i ett mål hade lyft den. Ett undantag var brottmål, där domarnas ansvar för att ex officio beakta EKMRvar mera långtgående. Problemet medDrittwirkung uppmärksammades men ansågs inte väsentligt.388 Betänkandet möttes av viss kritik. Lars Adam Rehof varnade domstolarna för att följa rekommendationen om försiktighet, om den innebar att den enskildes rättsställning försvagades.389 Ulf Østergaard-Nielsen menade att den rättspositivistiska traditionen inte borde brytas av den naturrättsliga utan debatt.390 I anslutning till att lagförslaget lades fram i Folketinget uttalades också att lagstiftaren hade det primära ansvaret för att dansk rätt stämde medEKMR, men det konstaterades även att konflikter kunde förekomma. I sådana fall var det inte meningen att de rättstillämpande myndigheterna skulle känna sig tvungna att döma i strid medEKMR. Särskilt i fall då det fanns nya avgöranden från Europadomstolen, vilka lagstiftaren inte hade hunnit ta ställning till, hade domstolarna ett ansvar.391 Torben Jensen har uppfattat dessa uttalanden som ”modficerende tilføjelser til de noget bastante synspunkter”392 som förekom i betänkandet. I anslutning till lagförslaget preciserades också att domstolarnas återhållsamhet med att tolka EKMRvar liktydigt med en princip om att det krävdes klart stöd (”klar støtte”393) i praxis för åsidosättande av etablerade rättsliga ordningar. Märkligt nog uttalades också att om Folketinget har 386 Bet. 1220/1991 s. 113. 387 Bet. 1220/1991 s. 80-81 och 146-149. 388 Bet. 1220/1991 s. 149-152. 389 Lars Adam Rehof, ”Udviklingen i den internationale menneskeretsbeskyttelse i 1989-91” i UfRB 1992 s. 73-88 på s. 75-76. 390 Ulf Østergaard-Nielsen, ”Den europæiske menneskerettighedskonvention som dansk lov” i UfRB 1992 s. 59-60. 391 Folketingstidende 1991-92, tillæg A, sp. 5467-5469. 392 Jensen 1999 s. 281. 393 Folketingstidende 1991-92, tillæg A, sp. 5469.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=