kapitel 8. avdramatisering och principutveckling 941 Någon reell överprövning kunde inte anses ha skett om det inte fanns skäl för beslutet, och avsaknad av skäl omöjliggjorde dessutom för den klagande att kontollera att en reell öperprövning hade skett. Förstevoterande kom fram till ”at Komitéens avgjørelse må forstås slik at det gjelder en generell begrunnelsesplikt i silingssakene – en begrunnelse som skal sikre og vise at alle relevante punkter i anken er overveid.”364 Uttalandet i Rt. 2005 s. 833 om att värden som låg till grund för norsk rättsuppfattning kunde vägas in i bedömningen kunde inte leda till att möjligheten att inte motivera ett beslut vägde tyngre än kommitténs praxis, särskilt som beslut normalt motiveras också i Norge. Alla beslut att inte ta upp överklagande måste därför motiveras, om än kortfattat: Domstolen måste visa att den har gjort en bedömning av de skäl som klaganden anfört. Målet återförvisades till underinstansen för ny prövning. I Rt. 2009 s. 750 hade en tilltalad dömts av jury i lagmansrätten, och han menade att han inte hade fått en rättvis rättegång enligt art. 6 EKMRoch art. 14 i FN-konventionen eftersom han inte hade fått reda på varför han dömts. Høyesterett läste ur Europadomstolens praxis ut ett krav på angivande av domskäl, vilket skulle säkerställa ”en reell og samvittighetsfull vurdering, etterprøvbarhet og en effektiv rett til overprøving”.365 I jurymål kunde bristen på motivering kompenseras av att frågorna till juryn varit precisa. I norsk rätt fanns ett antal rättssäkerhetsgarantier runt juryförfarandet, såsom att rättens ordförande skulle sammanfatta rättsregler och bevis för juryn och att de lagfarna domarna inte var bundna av juryns fällande utslag. I den bedömning rätten hade gjort i påföljdsfrågan fanns en bedömning av gärningens allvar. Sammantaget uppfyllde förfarandet kravet på angivande av domskäl.366 363 Här citerat efter Rt. 2008 s. 1764 p. 87. 364 Rt. 2008 s. 1764 p. 96. 365 Rt. 2009 s. 750 p. 35. 366 Målet återförvisades dock på grund av felaktig rättstillämpning. – Se vidare bl.a. Rt. 2009 s. 773 och 1439, 2010 s. 865, 2011 s. 641. present case, the judgment of the Court of Appeal does not provide any substantive reason at all as to why the court determined that it was clear that the appeal would not succeed, which puts into question the existence of a substantial review of the author’s conviction and sentence. The Committee considers that, in the circumstances of the case, the lack of a duly reasoned judgment, even if in brief form, providing a justification for the court’s decision that the appeal would be unsuccessful, impairs the effective exercise of the right to have one's conviction reviewed as required by article 14, paragraph 5, of the Covenant.”362
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=