konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 940 1989 med tilläggsprotokoll359 och år 2009 FN:s konvention av år 1979 om avskaffande av diskriminering av kvinnor, med tilläggsprotokoll.360 Dessa konventioner skulle, liksomEKMR, ha företräde framför annan lag. Hur bestämmelser i dessa konventioner skall tolkas och vilken betydelse dessa tolkningar har för enhetligheten i norsk rätt har under senare år blivit föremål för Høyesteretts bedömning i några rättsfall. I Rt. 2008 s. 1764 och 2009 s. 1118 aktualiserades frågan om det kan krävas att en överrätt redovisar skälen för ett beslut att avvisa ett överklagande för att det står ”klart”361 att överklagandet inte kan ha framgång. Att sådana beslut inte motiverades hade stöd i lag och fast praxis. 2008 års fall handlade om överklagande av en brottmålsdom och avgjordes i storkammare. Høyesterett konstaterade att både art. 15 nr 5 i FN-konventionen ommedborgerliga och politiska rättigheter och art. 2 i det sjunde tilläggsprotokollet till EKMRger en dömd tilltalad rätt till överprövning av en högre domstol. FN-konventionen anger att överprövningen skall omfatta både skuldfrågan och frågan om påföljden. Høyesterett konstaterade att en del uttalanden frånFN:s människorättskommitté väckte frågan om det var acceptabelt med icke-motiverade avvisningsbeslut och uttalade: Vad som ställdes mot norsk rätt var inte konventionen som sådan utan människorättskommitténs tolkning av konventionen. FN-konventionen borde enligt förstevoterande, domaren Tønder, med vilken övriga tio domare instämde, tolkas på samma sätt somEKMR, det vill säga enligt Rt. 2005 s. 833 (objektivt ansvar för brott). Även om människorättskommittén inte hade samma tyngd som Europadomstolen, borde dess uttalanden ha betydlig vikt som rättskälla. Människorättskommittén hade i ett annat tidigare fall, som hade fått Høyesterett att ta upp 2008 års fall, uttalat: 359 Lov 2003-08-01 nr 86. 360 Lov 2009-06-19 nr 80. 361 321 § andra stycket straffeprosessloven, 29-13 § tvisteloven. 362 Rt. 2008 s. 1764 p. 74. • Skyldighet att redovisa domskäl ”En regel om begrunnelsesplikt i silingssaker vil stå i motstrid til straffeprosesslovens regel om at avgjørelser som treffes i form av beslutning, ikke krever begrunnelse. Spørsmålet blir derfor hvilken regel som i tilfelle skal gis forrang.”362 ”The Committee recalls its jurisprudence, according to which, while States parties are free to set the modalities of appeal, under article 14, paragraph 5, they are under an obligation to review substantially the conviction and sentence. In the
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=