kapitel 8. avdramatisering och principutveckling 937 Det skulle enligt majoriteten bedömas om en domare i sin befattning med målet hade uttalat sig så ”at dette er egnet til å svekke tilliten til at dommeren møter saken, tiltalte eller bevisene med det åpne sinn vår rettergangsordning – herunder da EMKartikkel 6 nr. 1 og domstolloven § 108 – forutsetter.”344 Så var enligt majoriteten fallet. Så som argumentationen är upplagd framgår att rätten till en rättvis rättegång enligt EKMRvar en integrerad del av rättegångsordningen och att stor vikt fästes vid Europadomstolens uttalanden. I Rt. 2000 s. 996 (Bøhler) hade alltså Høyesterett uttalat att norska domstolar inom ramen för vad Europadomstolens metod tillät kunde bygga konventionstolkningen på ’tradisjonelle norske verdiprioriteringer’. Till detta återknöt Høyesterett i Rt. 2005 s. 833, som handlade om tillåtligheten enligt EKMRatt föreskriva objektivt ansvar för brott (det ansågs inte tillåtet):345 Detta har föranlett en diskussion om i vilken utsträckning norska domsto343 Rt. 2008 s. 1466 p. 28, jfr Europadomstolens dom den 7.8.1996 i mål 19874/92 Ferrantelli och Santangelo mot Italien. 344 Rt. 2008 s. 1466 p. 31. 345 Jfr till dansk praxis UfR 1995 s. 9. 346 Rt. 2005 s. 833 p. 45. ”What is at stake is the confidence which the courts in a democratic society must inspire in the public. This implies that in deciding whether in a given case there is a legitimate reason to fear that a particular judge lacks impartiality, the standpoint of the accused is important but not decisive. What is decisive is whether this fear can be held objectively justified ... ”343 ”Selvstendig tolkning”och”tradisjonelle norske verdiprioriteringer” ”Men før jeg går inn på dette, og på vurderingen av forholdet til uskyldspresumsjonen i den foreliggende sak, viser jeg til de grunnleggende tolkingsprinsipper for anvendelsen av forrangsbestemmelsen i menneskerettsloven § 3 som er trukket opp av Høyesterett i plenumsdommen i Rt. 2000 s. 996, og senere flere ganger gjentatt, jf. plenumsdommene i Rt. 2002 s. 557 og Rt. 2003 s. 359. Det følger av disse at ved anvendelse av reglene i EMKskal norske domstoler foreta en selvstendig tolking av konvensjonen. Herunder skal de benytte samme metode som EMD. Norske domstoler må således forholde seg til konvensjonsteksten, alminnelige formålsbetraktninger og EMDs avgjørelser. Det er likevel i første rekke EMDsom skal utvikle konvensjonen. Og dersom det er tvil om forståelsen, må norske domstoler ved avveiningen av ulike interesser eller verdier kunne trekke inn verdiprioriteringer som ligger til grunn for norsk lovgivning og rettsoppfatning.”346
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=