konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 934 ningen, lagstiftarens ställningstagande betydelse. Intressant att notera är att Stang Lund, precis somNiels Pontoppidan hade gjort i anslutning till Tvinddomen år 1999, anknöt till Europadomstolens uttalande om ’present day conditions’.333 En viktig diskussion från 1970-talet och framåt har gällt förhållandet mellan Europadomstolen (och EG-/EU-domstolen) och de nationella högsta domstolarna. Høyesterett gav sig in i den diskussionen och uttalade: Høyesterett skulle alltså tillämpa konventionen så som Europadomstolen hade tillämpat den, men inte gå längre i sina uttolkningar av konventionen. Slutsatsen härav –”at norske domstoler i tilfeller hvor det er tvil omhvordan EMKskal forstås, ikke bør anlegge en for dynamisk tolking av konvensjonen” – är inte särskilt tydlig när det gäller hur norska domstolar skulle hantera situationen då det finns anledning att anta att norsk rätt är konventionsstridig men där detta inte är helt säkert. Domstolarna skulle emellertid inte ”bygge inn sikkerhetsmarginer mot at Norge dømmes for konvensjonsbrudd.”335 Detta tyder på att domstolarna skulle arbeta utifrån ett visst krav på klarhet i konventionsreglernas uttolkning och utifrån att lagstiftarens bedömning skulle gälla i avsaknad av sådan klarhet. Høyesteretts resonemang visar att klarhetskravet ochmargin of appreciationär två helt olika saker. En regel kan till exempel vara klar men ha en stor margin of appreciation, om det genom Europadomstolens praxis är tydligt var gränserna för statens åtgöranden går men dessa gränser lämnar staten ett stort handlingsutrymme. Rt. 2000 s. 996 handlade som sagt om skattetillägg. I fallet tillämpades art. 6EKMRpå förfarandet för skattetillägg, men Høyesterett fick inte an333 Se Europadomstolens dom den 25.4.1978 i mål 5856/72 Tyrer mot Storbritannien. 334 Rt. 2000 s. 996 på s. 1008. 335 Rt. 2000 s. 996 på s. 1008. ”Norske domstoler har ikke den samme oversikt somEMDover lovgivningen, rettsoppfatninger og praksis i andre europeiske land. Ved at norske domstoler ved avveining av ulike interesser eller verdier kan bygge på verdiprioriteringer som ligger til grunn for vår lovgivning og rettsoppfatning, vil imidlertid norske domstoler kunne inngå i et samspill med EMDog bidra til å påvirke EMDs praksis. Dersom norske domstoler skulle være like dynamiske i sin fortolkning av EMK som det EMDer, ville man kunne risikere at norske domstoler i enkelte tilfeller går lenger enn det som er nødvendig i forhold til EMK. Dette vil kunne legge et unødvendig bånd på norsk lovgivningsmyndighet. Av hensyn til den balanse mellom lovgivningsmyndighet og domsmyndighet som vår statsskikk bygger på, vil dette kunne være uheldig.”334
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=