kapitel 8. avdramatisering och principutveckling 933 tolkningen av de aktuella rättsreglerna: ”Ved harmonisering gjennom tolking kan en tilsynelatende motstrid falle bort.”327 Noteras bör alltså att EKMRvar – såsom inkorporerad – norsk rätt. Den tolkning som avses får antas vara den konventionskonforma. Vidare: Här finns ett avståndstagande i förhållande till Rt. 1994 s. 610 när det gällde förhållandet till inarbetade norska rättsregler. Stang Lund gick vidare till en diskussion om hur man skulle agera när det fanns ”begrunnet tvil om hvordanEMKskal forstås”: Här finns alltså både avvägningen av motstående intressen och frågan hur konventionen skall tolkas. Norska domstolar skulle enligt Stang Lund förhålla sig till ”konvensjonsteksten, alminnelige formålsbetraktninger og konvensjonsorganenes avgjørelser”330 och – vilket förtydligades i Rt. 2001 s. 1006 – göra en självständig tolkning därav. Detta har ansetts göra slut på klarhetsdoktrinen.331 Vid tvivel skulle det ha betydelse om relevanta avgöranden byggde på förhållanden som faktiskt och rättsligt kunde jämföras med det som var aktuellt i det nationella målet. Om det var fråga om att väga intressen eller värden mot varandra, kunde norska domstolar inom ramen för vad Europadomstolens metod tillät bygga på ”tradisjonelle norske verdiprioriteringer”.332 Detta skulle särskilt gälla om den norska lagstiftaren hade bedömt förhållandet till EKMRoch utgått från att det inte förelåg någon motstridighet. Även här hade alltså, precis som när det gällde grundlagstolk327 Rt. 2000 s. 996 på s. 1007, båda citaten. 328 Rt. 2000 s. 996 på s. 1007. Se också Rt. 2001 s. 1006. 329 Rt. 2000 s. 996 på s. 1007. 330 Rt. 2000 s. 996 på s. 1007. 331 Se bl.a. Skoghøy 2002 s. 346, densamme, ”De nordiske domstolene og Den europeiske menneskerettskonvensjon” i SvJT2013 s. 397-424 samt Andenæs och Kravik 2010 s. 582. 332 Rt. 2000 s. 996 på s. 1008. Se härtill Andenæs och Kravik 2002. ”Det følger av forrangsbestemmelsen i menneskerettsloven § 3 at dersom det tolkingsresultat som følger avEMK, fremstår som rimelig klart, må norske domstoler legge konvensjonsbestemmelsen til grunn selv om dette skulle medføre at innarbeidet norsk lovgivning eller praksis blir tilsidesatt.”328 ”Dette kan for eksempel skyldes at flere av bestemmelsene i EMKer vage, og at det ved tolkingen av konvensjonen må foretas en avveining av ulike interesser eller verdier ut fra en felleseuropeisk rettsoppfatning eller praksis. Tvilen kan også skyldes at EMDikke bare har som siktemål å avklare hva som følger av konvensjonen, men ved mange anledninger har fortolket konvensjonens bestemmelser dynamisk og rettsskapende. EMDser påEMKsom ’a living instrument which ... must be interpreted in the light of present day conditions’ [---].”329
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=