konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 698 Opsahl noterade också i detta sammanhang domstolarnas ”tolerante holdning i de senere årtier ved prøvning av vanlige lover”.42 Han övervägde om domstolarna tolkade den gamla grundlagen i ljuset av utvecklingen, såg den som ofullständig och utfyllbar, eller om de gjorde avkall på lagprövningsrätten. I vilket fall som helst blev domstolarna ”tilbøyelige til å følge med på ferden og la loven passere”.43 Att ha en grundlag mer som symbol än rättskälla och en lagprövningsrätt på papperet fungerade enligt Opsahl ganska bra.44 I en artikel om grundlagstolkningens principer45 framhöll Carl August Fleischer att ett särdrag vid grundlagstolkningen var att det alltid fördes fram starka skäl mot en tolkning av grundlagen som skulle medföra att lagen måste åsidosättas, nämligen de skäl som föranlett att den ifrågasatta lagen stiftades. Men inte bara de skälen blev relevanta, utan också argumentet att det var Stortinget som var lagstiftare. Grundlagens gamla och vaga regler hade då svårt att få genomslag. Å andra sidan framhöll han betydelsen av att EKMRhade tagits upp i Rt. 1966 s. 476: ”Det var en presumsjon for at denne moderne internasjonale standard for menneskerettighetene måtte antas å svare til den beskyttelse av disse rettigheter som det var naturlig å fortolke inn i vår egen Grunnlov i dag.”46 På det sättet bildade rättigheterna i grundlagen ochEKMRen helhet. Den helhetslösning som pekade mot ett brett fri- och rättighetsskydd innebar dock inte att alla regler på den högre nivån hade samma starka skydd. Grundlagens 17 §, som reglerade kungens rätt att utfärda provisoriska anordningar och föreskrev att dessa inte fick strida mot lagarna, hindrade efter olika tolkningsoperationer sällan tillämpning av en ifrågasatt anordning. Bestämmelsen var enligt Fleischer ”et svagt begrunnet [lex superior-prinsipp]”47 i motsats till de materiella grundlagsbestämmelserna, som hade ett starkare skydd. Alla grundlagens bestämmelser var inte lex superior i lika hög grad; ”begrepet ’trinnhøyde’ [er ikke] absolutt”.48 En särskild bestämmelses ’trinnhøyde’ skulle framgå av en tolkning av densamma. Först efter sådan tolkning 42 Opsahl 1969 s. 165. 43 Opsahl 1969 s. 165. 44 Opsahl 1969 s. 165-166. 45 Carl August Fleischer, ”Prinsipper for grunnlovsfortolkning” i LoR1969 s. 433-452. 46 Fleischer 1969 s. 437. 47 Fleischer 1969 s. 442. 48 Fleischer 1969 s. 445. C. A. Fleischer: Grundlagsbestämmelsernas olika ‘trinnhøyde’
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=