kapitel 8. avdramatisering och principutveckling 927 menneskerettigheter av personlig karakter enn i en del andre saker”.303 Redan här kan man, vilket skulle bekräftas i senare fall, se att margin of appreciation-doktrinen tillämpades såsom det kunde antas att Europadomstolen skulle tillämpa den mot Norge, det vill säga just i sådana fall där det var fråga om bestämmelser som lämnade utrymme för varje enskilt land att göra sina tolkningar. I Norge hade det som sagt visst stöd i den processuella lagstiftningen att beakta folkrätten, och tolkningsvis hade EKMRblivit ett normalt inslag i dömandet, särskilt i straffprocessen. Trots den dualistiska utgångspunkten304 hade norska domstolar aldrig ansett att folkrättsliga argument inte hörde hemma i mål vid nationella domstolar, utan lyssnat till de argument som förts fram.305 Denna öppenhet hade också tidigt förts fram i litteraturen.306 Høyesterett hade dock aldrig haft anledning att ta ställning till vad som skulle gälla om en konventionsbestämmelse och en lagregel var motstridiga, men uttalandena i Rt. 1984 s. 1175 pekade i riktning mot att EKMR:s företräde skulle säkras genom konventionskonform tolkning.307 År 1993 föreslogs att bland annat EKMRskulle inkorporeras på lagnivå308 tillsammans med en generell grundlagsbestämmelse om att det ålåg statens myndigheter att respektera och säkra de mänskliga rättigheterna. I betänkandet anknöts till dansk debatt, särskilt Bent Christensens artikel från år 1990 och betänkandet från år 1991. Den sammanfattande slutsatsen var att danska domstolar ansågs böra vara återhållsamma i sin tolkning avEKMR. Att lagstiftaren hade det primära ansvaret för att EKMRuppfylldes höll man med om i Norge, men i fråga om domstolarnas roll ansåg man att uttalandena i Danmark var nära knutna till den danska synen på lagprövning. Norska domstolars tillämpning avEKMRskulle följa norsk lagprövningspraxis, och Rt. 1976 s. 1 (Kløfta) skulle kunna tänkas bli vägledande: Rättigheter som berörde den enskildes frihet och säkerhet skulle ges ett starkare skydd än 302 Jfr ävenRt. 1996 s. 561, 568, 1510, 1754; 1998 s. 1795; 2000 s. 591; 2005 s. 229, 374; 2009 s. 546. 303 Rt. 1996 s. 1510 på s. 1516, mindre kategoriskt Rt. 1996 s. 551 på s. 558. 304 Den dualistiska utgångspunkten innefattade dock inte en strikt iakttagen gräns mellan norsk rätt och folkrätten, se NOU1993:18 s. 70-72. 305 Dolva 1990 s. 128, NOU1993:18 s. 67. 306 NOU1993:18 s. 72, se ovan kap. 6 avsnitt 3. 307 Dolva 1990 s. 130-131, NOU1993:18 s. 68. 308 NOU1993:18 s. 96-97, 118-119, 157 och 169. Inkorporeringen av EKMR
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=