konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 926 slöts, saknades det tillräckligt rättsligt intresse att föra en sådan beträffande förhållanden i förfluten tid som skulle bedömas skadeståndsrättsligt. Däremot kunde det finnas all anledning att godkänna fastställelsetalan i fall där en konventionskränkning pågick när talan väcktes, under vissa förutsättningar: En minoritet, bestående bland annat av justitiarius Smith, var av annan uppfattning och ville ge EKMRochFN-konventionen en starkare ställning i norsk rätt genom att principiellt tillåta fastställelsetalan om konventionsbrott. De norska utvisningsbestämmelserna skulle enligt Rt. 1995 s. 72 tolkas enligt EKMRoch Europadomstolens praxis. I Rt. 1996 s. 551 var frågan om en man som dömts för allvarlig brottslighet skulle utvisas trots att han hade sambo och barn i Norge. Avgörande var om detta skulle strida mot skyddet för privat- och familjelivet enligt art. 8EKMR, vilket bara kunde inskränkas om det var nödvändigt i ett demokratiskt samhälle bland annat för att förebygga brottslighet eller skydda andras rättigheter och friheter. När det gällde ordet ’nödvändigt’ fanns en margin of appreciation, som var uppdelad på ”en særskilt skjønnsmargin for lovgiveren og en for de rettsanvendende myndigheter”.300 Den ’skjønnsmargin’ som konventionsorganen använde skulle norska domstolar också använda, och den innebar i fallet att ’nödvändig’ skulle tolkas som ”et vesentlig samfunnsmessig behov (’a pressing social need’)”301 och att en ”balansert avveining av de hensyn som i det enkelte tilfelle taler for utvisning og hensynet til utlendingens og hans families rett til privatliv og familieliv etter art 8 (I)” skulle ske; avgörande skulle vara om utvisningen och skälen för den stod i rimligt förhållande till de negativa verkningarna för privatliv och familjeliv.302 Marginalen var mindre ”ved 299 Rt. 1994 s. 1244 på s. 1253. Jfr ett i NOU1993:18 på s. 59 omnämnt byrettsavgörande enligt vilket allmänna processprinciper omöjliggjorde en dom över den generella giltigheten av en lagbestämmelse. 300 Rt. 1996 s. 551 på s. 558. 301 Rt. 1996 s. 551 på s. 558. ”Hvis det synes å dreie seg om en begrunnet påstand om konvensjonsbrudd, som den krenkede har et rimelig krav på å få prøvet, vil det være et moment ved vurderingen at både den som påstår seg å være krenket, og norske myndigheter kan ha en rimelig og fornuftig interesse i at spørsmålet så langt som mulig løses ved norske domstoler.”299 • Betydelsen av’margin of appreciation’ för norska domstolar
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=