konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 924 antalet tillfälliga domare och en ökning av antalet ordinarie. Makten att undanröja domar och återförvisa mål låg i Høyesteretts hand, och den kunde användas för att indirekt påverka den utnämnande maktens val mellan ordinarie och konstituerade domartjänster. Även den finska Högsta domstolen kom senare att markera betydelsen av domarnas oavhängighet i HD2004: 110 (överklagande av domaravskedande), medan svenska domstolar skulle komma att visa större osäkerhet i detta avseende. Även i fall där Høyesterett inte hade anledning att påverka vilken typ av domartjänster som inrättades höll domstolen en klar rågång, som motsvarar kravet på objektiv opartiskhet och oavhängighet även omdet är sparsamt med uttryckliga hänvisningar till Europadomstolens praxis på området.293 I Rt. 2000 s. 1891, där en åklagare först skulle företräda i ett stort mål och därefter enligt redan gjord utnämning tillträda som domare i samma domstol, uttalade Høyesteretts majoritet att det normalt var så att att domarna i en kollegial domstol inte blev inhabila för att en nyutnämnd domare i samma domstol företrädde ena parten i målet. Målet var emellertid så allvarligt och uppmärksammat – det handlade om mord och underrätten hade dömt den tilltalade till 17 års fängelse – och det var då ”viktig at det overhodet ikke kan være grobunn for mistanke om at dommernes handlinger i saken kan være påvirket av det forestående kollegiale forholdet til aktor”.294 Samtliga domare i domstolen var då inhabila. En minoritet ansåg att en domare är van vid att visa sin oenighet med en kollega genom att vara skiljaktig och det skulle vara helt osannolikt att en domare på något sätt skulle påverkas av att åklagaren var en framtida domarkollega. I Rt. 1994 s. 610 (bølgepapp) hade konkurrensmyndigheterna gjort undersökningar om det fanns prissamarbete mellan producenter av wellpapp och därvid nedtecknat förhörsuppgifter. Frågan var om dessa uppgifter fick användas som bevisning. Förstevoterande, domaren Bugge, konstaterade principiellt att norsk processrätt måste tolkas så att den stämde med EKMRoch FN-konventionen om mänskliga rättigheter, ”og at det kan bli tale om å sette de norske regler til side om det skulle foreligge motstrid, jf. strpl. § 4”.295 Först i ochmed detta 293 Se emellertid t.ex. Rt. 2009 s. 1662. 294 Rt. 2000 s. 1891 på s. 1893. 295 Rt. 1994 s. 610 på s. 616. • Principiellt om förhållandet mellanEKMR och norsk rätt: ”tilstrekkelig klar og entydig”
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=