kapitel 8. avdramatisering och principutveckling 923 från militärtjänstgöring, men lagmansrätten avslog hans begäran. En av domarna var konstituerad genom beslut av kungen i statsråd på förslag av justitiedepartementet, som också var part i målet. Høyesterett förde här en diskussion som för tankarna till Europadomstolens sätt att behandla denna typ av frågor. Høyesterett konstaterade: Möjligheten till tillsättning av konstituerade domare borde utnyttjas så lite som möjligt, och när det av praktiska skäl måste ske måste oavhängigheten säkerställas. Høyesterett jämförde medRt. 1993 s. 1566 där kjæremålsudvalget hade ansett det acceptabelt att några domare i underinstansen hade tidsbegränsade förordnanden. Även om det var ett mål med staten som part var det i det fallet inte justitiedepartementet som förde statens talan. I 1997 års fall var det staten genom justitiedepartementet som var part, och det var justitiedepartementet som i realiteten hade det avgörande inflytandet över domarens fortsatta tjänstgöring. För allmäneten var det naturligt att uppfatta justitiedepartementet som en enhet, och då var det olämpligt att den konstituerade domaren dömde i målet även om det var olika avdelningar inom departementet som hade hand om domarförordnanden respektive företrädandet av staten som part. Liksom i det danska fallet UfR1994 s. 536 (konstitueret dommer) utövade alltså Højesteret här systemkritik mot de delar av staten som beviljade medel och beslutade om tjänstetillsättning. Domstolarna kunde inte själva ändra systemet, men kunde genom sin argumentation bidra till en minskning av 292 Rt. 1997 s. 1987 på s. 1991. ”Et vesentlig formål med habilitetskravet er at det rettssøkende publikum skal kunne ha tillit til at saken avgjøres av dommere som ikke står i et avhengighetseller tilknytningsforhold til partene som kan påvirke dommerens objektivitet. I rettspraksis er det derfor lagt stor vekt på hvordan forholdet objektivt sett framtrer utad. Domstolene representerer på mange måter rettssikkerhetsgarantier for borgerne i forhold til den lovgivende og den utøvende makt ved at de kan prøve lovenes grunnlovmessighet og har prøvingsrett overfor forvaltningens avgjørelser. Da staten er part i et ikke ubetydelig antall saker som avgjøres av domstolene, er det på denne bakgrunn særlig viktig at det rettssøkende publikum kan ha full tillit til at den enkelte dommer kan treffe sin avgjørelse uten å behøve å tenke på negative konsekvenser for sin stilling. Dommernes uavsettelighet etter Grunnloven § 22 er derfor grunnleggende for den tillit det rettssøkende publikum kan ha til deres objektivitet.”292
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=