konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 920 till avgöranden från Europadomstolen, och även senare, såsom i Rt. 1994 s. 1574, gjordes samma typ av avvägningar med hänvisning till EKMR-avgöranden.284 Fallen är emellertid ganska kasuistiskt skrivna på så sätt att det är svårt att ur dem få fram några generella slutsatser om hur avvägningen mellan yttrandefriheten och skyddet mot ärekränkning skulle göras. I det sistnämnda fallet menade enminoritet –domaren Coward och justitiarius Smith – att yttrandefriheten för pressen hade stor tyngd i förhållande till ärekränkningsskyddet och att det borde anses finnas en skala, där yttrandefriheten var desto starkare, ju mer de som kritiserades var offentliga personer. I Rt. 1992 s. 39 var det fråga om att två journalister hade skrivit en bok om förhållanden i säkerhetspolisen, varvid den myndighet som skulle granska säkerhetspolisen ville att författarna skulle ange sina källor. Det fanns emellertid ett skydd för meddelarfriheten genomatt bland annat journalister hade rätt att inte svara på frågor om vem som lämnat upplysningar, med undantag för fall då det är särskilt viktigt, till exempel när det handlar om brott mot tystnadsplikt. Förstevoterande, konstituerade domaren Lødrup, konstaterade att flera svåra frågor aktualiserades. Omfattade källskyddet inte bara periodiska skrifter utan även andra böcker och trycksaker? För vem gällde källskyddet? Och hur skulle ”ulike verdier somanses grunnleggende i et moderne demokrati”285 vägas mot varandra? Avvägningen skedde alltså genom att olika hänsyn – som berörde konstitutionella frågor såsom skyddet för dem som använt sin yttrandefrihet gentemot granskningen av dem som kunde begränsa den politiska friheten – sattes ’före’ eller ’efter’ varandra. Båda de motstående intressena hade ”krav på domstolenes vern”,287 men de var på kollisionskurs eftersom det gemensamma intresse som journalisterna och granskningsmyndigheten hade i fråga om att upptäcka oegentligheter hade blivit inbördes oförenliga. 284 Se ävenRt. 1993 s. 537. 285 Rt. 1992 s. 39 på s. 44. 286 Rt. 1992 s. 39 på s. 44. 287 Rt. 1992 s. 39 på s. 49. ”Skal hensynet til kildevernet prioriteres foran eller etter hensynet til full saksopplysning om overvåkingspolitiet har gått utenfor sin kompetanse, ved eventuelt å ha iverksatt overvåking på politisk grunnlag, og foran eller etter en klarlegging av om tjenestemenn i overvåkingspolitiet har brutt reglene om taushetsplikten?”286
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=