kapitel 8. avdramatisering och principutveckling 915 92 § grundlagen innebar att lagprövning var förbjuden, menade Olsson att ett e contrario-slut av bestämmelsen var alltför formalistiskt. Det avgörande var i stället att det fanns ett behov rättsskydd för individer och minoriteter med stöd av grundlagen. Dock uppställde Olsson ett krav på klarhet eller uppenbarhet för att åsidosättande skulle kunna ske, och han gav riksdagen ett tolkningsföreträde på så sätt att dess uttalanden om en lags grundlagsenlighet borde tillmätas särskild vikt. Han föredrog klara åsidosättanden framför grundlagskonform tolkning, även omhan noterade att den som förespråkade grundlagskonform tolkning knappast kunde motsätta sig lagprövning. Han torde ha avsett att båda byggde på grundlagens överordning. År 1999 antogs en ny grundlag som trädde i kraft år 2000. Två bestämmelser handlar om lagprövningen, och de anger olika formella normprövningsmarginaler för lagar respektive förordningar: Beträffande normhierarkin uttalade Markku Suksi att grundlag och lag med hänsyn till uppenbarhetsrekvisitet ligger något närmre varandra i hierarkin än lag och förordning. Uppenbarhetsrekvisitet anses innebära att en konflikt mellan lag och grundlag måste vara klar och ostridig för att åsidosättande av lagen skall få ske.265 Grundlagen har härefter fått ökad betydelse i praxis. I HD2004:110 hade hovrätten med stöd av statstjänstemannalagen entledigat en domare från tjänsten som tingsdomare. Så som lagstiftningen var utformad fanns det inget sätt att överklaga beslutet, men domaren överklagade ändå. Högsta domstolen uttalade: 264 Olsson 1994:2 s. 457-496. 265 Markku Suksi, Finlands statsrätt. En sammanställning av material och tolkningar i anslutning till Finlands grundlag, Åbo 2002, s. 417-23. 106 § grundlagens företräde Om tillämpningen av en lagbestämmelse i ett ärende som behandlas av en domstol uppenbart skulle strida mot grundlagen, skall domstolen ge grundlagsbestämmelsen företräde. 107 § begränsning av rätten att tillämpa författningar på lägre nivå än lag Om en bestämmelse i en förordning eller någon annan författning på lägre nivå än lag strider mot grundlagen eller någon annan lag, får den inte tillämpas av domstolar eller andra myndigheter. ”Enligt 21 § 1 mom. Finlands grundlag (grundlagen) har var och en rätt att få ett beslut som gäller hans eller hennes rättigheter och skyldigheter behandlat vid domstol eller något annat oavhängigt rättskipningsorgan. En domares rätt att
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=