konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 696 om rättsföljder som borde kumuleras och i vilka fall det var fråga om huvudregel och undantag. I det sammanhanget fanns ett element av rimlighetsbedömning:32 Även om resonemanget i första hand tar sikte på förhållandet mellan regler på samma nivå, kan det också överföras på grundlagsfrågor. Förbudet mot retroaktiv lagstiftning är åter ett bra exempel: skall bestämmelserna tolkas samman så att grundlagen begränsar den till synes retroaktiva lagen, eller åsidosätts den retroaktiva lagen delvis? Detsamma kan gälla en inskränkning av tryckfriheten och frågan om tryckfriheten har en gräns relaterad till dess syfte. Opsahl hävdade att bedömningen av två föreskrifters förenlighet inte kunde göras med hjälp av enbart logik; det fanns också ett element av friare bedömning, som kunde analyseras genom studier av rättspraxis.34 Ett sådant studium visade att det fanns ett antal ’pragmatiska faktorer’ som drog åt olika håll; de kunde antingen stödja den högre lagen eller den lägre och på så sätt fälla utslaget. Ekonomisk kris, krig eller krigsrisk var faktorer som ökade chanserna för ingripande föreskrifter att anses lag- och grundlagsenliga. Principenlex specialis, som egentligen skulle avgöra förhållandet mellan regler på samma nivå, trängde därmed in pålex superior-principens område, och detta kunde knytas samman med tanken att bara klart grundlagsstridiga lagar skulle åsidosättas.35 Om tendensen uttalade Opsahl: 32 Opsahl 1965 s. 288-296. 33 Opsahl 1965 s. 296-297. 34 Opsahl 1965 s. 297-299. 35 Opsahl 1965 s. 337-346. 36 Opsahl 1965 s. 346. ”F. eks. kan straff, erstatningsplikt og ugyldighet være følger av samme faktum, fastsatt i forskjellige regler. Disse reglene kan etter sitt innhold være fullt forenelige, selv om de sett under ett også kan virke som smør på flesk og derfor kan vekke mistanke om at dette ikke var meningen. Det nytter altså ikke å undersøke bare innholdet av reglene. I stedet vil det særlig være hensikten med dem det må komme an på. En regel kan synes temmelig selvfølgelig å måtte vike for en annen, f. eks. fordi de sammen ville føre til en dobbeltbeskatning som ikke kan ha vært tilsiktet, selv om den logisk ville være fullt gjennomførlig.”33 ”Tendensen hos oss i vår tid er altså heller å foretrekke den lavere spesialregel på bekostning av, eller ved en innskrenkende tolkning av, høyere regler av mer alminnelig innhold. Det henger fra først av sammen med en gradvis og berettiget resignasjon fra domstolenes side overfor lovgivningsmakten og folkestyret. Dette gjelder forholdet mellom grunnlov og lov.”36
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=