kapitel 8. avdramatisering och principutveckling 911 Högsta domstolen bröt alltså ny mark och fann en väg förbi uppenbarhetsrekvisitet, först genom att i NJA2000 s. 132 (partiell grundlagsstridighet I) inte abstrakt jämföra grundlag med lag utan i stället jämföra olika konkreta utfall i ett enskilt fall, sedan genom att i NJA2005 s. 33 (partiell grundlagsstridighet II) konstatera att en föreskrift kunde stå i strid med grundlag i vissa fall men inte i andra. Särskilt 2005 års avgörande har väckt diskussion och kritik.245 JoakimNergelius har anfört att det var fråga om ett åsidosättande av en lagbestämmelse och att fallet uttryckligen borde ha behandlats som ett fall av grundlagsstridighet. Det var enligt honom fel att retroaktivt tolka om 2000 års avgörande.246 Thomas Bull har menat att en ny onödig form av lagprövning har tillskapats; den stig som beträddes i fallet bör enligt honom snart växa igen alternativt beträdas endast i fall som rör blankettstraffstadganden.247 Karin Åhman har menat att fallet är ett typexempel på lagprövning; att ”lagen i hela sin utformning inte behöver strida mot grundlagen är en underförstådd självklarhet”.248 Jag menar emellertid att Högsta domstolens sätt att resonera var både nödvändigt och välgörande. 2000 års fall visar att det kan vara tillräckligt att bedöma hur en lag skall tillämpas på ett grundlagsenligt sätt i ett enskilt fall. 2005 års fall illustrerar att det också kan vara nödvändigt att hantera frågan så. Detta för med sig att man inte fastnar i en förenklad antingen-eller-diskussion om en föreskrift är grundlagsstridig eller inte. Problemet med begrepp som ’lagprövning’ och ’åsidosättande’ har just varit att de knutits till en lags giltighet generellt. Detta är förvisso, som Åhman synes mena, onö245 Se utöver de följande tre noterna Göran Regner ”Lagprövning och blankettstraffstadganden. Några HD-fall” i Fskr. till Rune Lavin, Lund 2006, s. 235-246, densamme, ”Lagprövning på 2000-talet” i Fskr. till Hans-Heinrich Vogel, Lund 2008, s. 395-407 och Joakim Nergelius, ”Till frågan om lagprövning och grundlagsvänlig lagtolkning – än en gång” i Fskr. till Hans-Heinrich Vogel, Lund 2008, s. 337–344. 246 Nergelius 2004/05 s. 860–861 och 2008 s. 341-344. Se ocksåSOU2007:85 s. 36-39, se även s. 43-45. 247 Bull 2008 s. 90–93. 248 Åhman 2012 s. 75. Jfr dock den märkliga meningen på samma sida ”Lagprövning innebär att vissa regler i sin konkreta tillämpning ger konsekvenser av icke önskvärd konstitutionell karaktär.” Jag antar att det som avses är att ’lagprövning innebär att regler som i sin konkreta tillämpning ger konsekvenser av icke konstitutionellt tillåten karaktär åsidosätts’. Åhmans bok innehåller härutöver sakfel (se s. 57; Håkan Strömberg var inte domare i Regeringsrätten) och upprepade språkliga inadvertenser (se t.ex. ”krav[et] på uppenbart” i stället för ’kravet på uppenbarhet’ på s. 17 och 41). • Diskussion om det nya rättsläget
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=