kapitel 8. avdramatisering och principutveckling 909 den bemyndigade regeringen att meddela. Frågan var om ett sådant fängelsestraff kunde anses gälla även för brott mot föreskrifter som myndigheter meddelat efter vidaredelegation från regeringen. Högsta domstolen beslutade att hovrätten skulle pröva om fängelse kunde anses ha funnits i straffskalan. Innan samma mål kom till Högsta domstolen på nytt för prövning i sak, kom ett annat liknande mål dit. I det avgörandet, NJA2005 s. 33, uttalade sig Högsta domstolen för en ”grundlagskonform tillämpning”237 av straffstadgandet. Domstolen formulerade problemet på samma sätt som i 2003 års fall och konstaterade att det var oklart om grundlagens bestämmelser hindrade förekomsten av fängelsestraff i straffskalan i fall där rekvisiten för den brottsliga gärningen fanns i myndighetsföreskrifter. Högsta domstolen fann emellertid att rekvisiten för straffbarhet var lika viktiga i ett konstitutionellt sammanhang som frihetsstraffet i sig: Hänvisningen till Holmberg-Stjernquist239 är intressant, eftersomden antyder att det var ett vedertaget rättsläge domstolen hänvisade till. I själva verket torde uppmaningen om en generös tillämpning av rättighetsskyddet ha varit riktad till riksdagen, inte till domstolarna. Avsaknaden av uttryckligt grundlagsstöd gjorde i vilket fall som helst att myndighetsföreskriften inte kunde vara sanktionerad med fängelse. Slutsatsen var alltså med Högsta domstolens ord: Högsta domstolen framhöll sedan – vilket är nästa intressanta del i denna dom – att lagen inte var helt oförenlig med grundlagen, eftersom fängelse 237 NJA2005 s. 33 rubriken. 238 NJA2005 s. 33 på s. 41-42. 239 Holmberg och Stjernquist 1980 s. 20. 240 NJA2005 s. 33 på s. 42. ”En långtgående möjlighet för förvaltningsmyndigheter och kommuner att fylla ut blankettstraffstadganden med fängelse i straffskalan skulle därmed vara ett stort avsteg från principen att straffbestämmelser som kan medföra ett frihetsberövande skall beslutas genom lag. I varje fall bör ett sådant avsteg tydligt vara godtaget i grundlagen, eftersom rättighetsskyddet bör tillämpas på ett för den enskilde generöst sätt (jfr t.ex. Holmberg-Stjernquist, a.a., s. 20). Rättssäkerhetsskäl talar också för en restriktiv tolkning av grundlagen i det aktuella hänseendet [---].”238 ”Med hänsyn till det anförda får det anses att RF inte tillåter att förvaltningsmyndigheter och kommuner fyller ut blankettstraffstadganden med fängelse i straffskalan på ett sådant sätt att den gärning som härigenom straffbeläggs anges helt eller i det väsentliga i deras föreskrifter.”240
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=