kapitel 7. uppvaknande och yrvakenhet 695 heten över egendomutan att det blev fråga omexpropriativa ingrepp. Endast i klara undantagsfall, där det var fråga om väsentliga ingrepp i äganderätten, kunde ersättning bli aktuell.26 Detta kan också beskrivas som att gränsen går mellan överföring av rådighet (vilket är expropriation) och inskränkning i rådigheten (vilket inte jämställs med expropriation).27 Som en sammanfattande slutsats kan sägas, att Høyesterett var mycket återhållsam i sin bedömning av vilken räckvidd grundlagens rättigheter hade. Denna typ av fall säger därmed också något om lagprövningen och om det konstitutionellt kritiska dömandet. Det sistnämnda är mycket begränsat: om ’samhällsutvecklingen’ blir ett argument i sig och den är vad lagstiftaren säger att den är, är lagens grundlagsenlighet konstaterad på förhand. Frågan hur långt skyddet för välförvärvade rättigheter sträckte sig var även fortsättningsvis synnerligen omdiskuterad.28 I sin bok omDelegasjon av stortingets myndighet29 diskuterade Torkel Opsahl år 1965 skillnaden mellanlex superior-principen och legalitetsprincipen. Lex superior-principen, eller ”trinnfølgeprinsippet”30 innebar att lägre föreskrift inte fick strida mot högre, och legalitetsprincipen att lägre föreskrift måste ha stöd i en högre.31 Man kan relatera detta till vad jag har kallat den positiva respektive den negativa sidan av konstitutionellt kritiskt dömande; att domaren tillämpar högre regel framför lägre eller vägrar tillämpa regel som saknar stöd i högre regel. Ett första problem vid tillämpningen avlex superior-principen var om två föreskrifter stred mot varandra eller om de kunde tolkas så att de passade ihop. Det kunde handla om två regler som till samma faktiska förhållanden knöt oförenliga rättsföljder, men nästa fråga var då i vilka fall det var fråga 26 Se härtill Carl August Fleischer, ”Naturvern, erstatningsansvar og juristholdninger” i TfR 1980 s. 273-291 och dens., ”Naturvern og erstatningsansvar” i TfR1981 s. 238-272. 27 Fleischer 1981 s. 242-243. 28 Se bl.a. Johs. Andenæs, ”Er staten som lovgiver bundet av sine egne kontrakter?” i LoR 1977 s. 435-452, Carl August Fleischer, ”Striden om statens kontrakter” i LoR1978 s. 367380 och Johs. Andenæs, ”Tilsvar til professor Fleischer” i LoR1978 s. 380-385. Se även Fleischer 1980 och 1981. 29 Torkel Opsahl, Delegasjon av stortingets myndighet, Oslo 1965. 30 Opsahl 1965 s. 289. 31 Opsahl 1965 s. 239 och 349. Resignation eller olika ’trinnhøyde’? Torkel Opsahl: Lex superior och legalitet, men resignation
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=