kapitel 8. avdramatisering och principutveckling 901 Så långt majoriteten på tre domare. De två domare som var i minoritet fann i all enkelhet att timkostnadsnormen ”i väsentlig mån”214 avvek från vadHögsta domstolen hade funnit vara skäligt i NJA1993 s. 114. Den fick då anses stå i stridmed lagregeln om skälig ersättning, och taxan skulle inte tilllämpas. Om nu uppenbarhetsrekvisitet alls skulle tillämpas, får en väsentlig beloppsskillnad anses ha varit en rimlig bedömningsgrund. I NJA1996 s. 370 hade en man fiskat i Haparanda skärgård i strid med ett förbud som den finsk-svenska gränsälvskommissionen hade meddelat. Frågan var emellertid om det fanns tillräckligt grundlags- och därmed lagstöd för förbudet. Gränsälvskommissionen var inrättad genom ett fördrag mellan Sverige och Finland, vilket gällde som svensk lag. Högsta domstolen återgav innehållet i föreskrifterna och i 11 kap. 14 § regeringsformen och övergick sedan till 10 kap. 5 § regeringsformen: Enligt den bestämmelsen fick beslutanderätt eller rättskipnings- och förvaltningsuppgifter överlåtas till mellanfolklig organisation av riksdagen, som kunde bemyndiga regeringen att för särskilt fall göra detsamma. Rätten för kommissionen att besluta om den aktuella typen av förbud hade överlämnats av regeringen i en förordning år 1987, men överlämnandet hade inte grundats på ett beslut av riksdagen. Det var således ”klart”215 att föreskriven ordning inte hade iakttagits vid överlämnandet. Bemyndiganden enligt 1809 års regeringsform kunde visserligen fortsätta gälla, och gränsälvskommissionen hade först upprättats under den regeringsformen, men det fanns inget uttryckligt bemyndigande från den tiden heller. Slutsatsen var: Av intresse är att domstolen gjorde en ganska strikt legalitetskontroll och inte diskuterade huruvida riksdagen stillatigande kunde anses ha godtagit regeringens agerande som en följd av det ursprungliga sättet att reglera frågan. Fallet visar, att om det rättsliga grundlaget inte är i ordning, kan staten inte ha krav på att en enskild skall bestraffas; då skall domstolarna bevaka 214 NJA1993 s. 260 på s. 263. 215 NJA1996 s. 370 på s. 376. 216 NJA1996 s. 370 på s. 376. • Bemyndigande till mellanstatliga organisationer ”Av det anförda följer att i regeringsformen stadgad ordning för överlåtelse av befogenhet till mellanfolklig organisation får anses ha blivit i väsentligt hänseende åsidosatt när regeringen i 1987 års förordning till gränsälvskommissionen överlät rätten att besluta om en sådan föreskrift som [den tilltalade] har åtalats för att ha brutit mot. Felet framstår som uppenbart.”216
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=