konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 894 säga att grundlagsstridigheten stod klar med ”den Sikkerhed, som maatte kræves”.185 På det sättet bytte också Højesteret position. Sedan är frågan om verkligen ’sikkerheds’-doktrinen finns kvar efter Tvind, eller om den har upphört att gälla. Jens Peter Christensen har fäst vikt vid ett ovan nämnt intervjuuttalande av Niels Pontoppidan, där denne hade annonserat en skärpt domstolskontroll av lagstiftning som berörde friheter som yttrande-, församlings- och föreningsfrihet men mera tillbakadragen domstolskontroll av ekonomiska rättigheter. Den senare typen av fall var mer politiskt laddad.186 Detta innebär att Pontoppidan anslöt sig till det synsätt som hade gällt i Norge i vart fall sedanRt. 1976 s. 1 och som innebar att det inte fanns en enhetlig, för alla fall lika bred, normprövningsmarginal. En liknande bedömning gjordes Jens Peter Christensen, även om han också har fäst vikt vid andra faktorer såsom grundlagsbestämmelsernas ordalydelse.187 Att motsvarande formulering finns iUfR1998 s. 800 (Maastricht II) hindrar inte den slutsatsen, eftersom den har en annan funktion där. En friare grundlagstolkning, legitimitet för domstolarna som tredje statsmakt och politisk acceptans för Højesteret som reell författningsdomstol, var vad som kunde förutses härefter.188 Pontoppidan knöt i en tidningskommentar till domen an till en friare tolkningsstil i EU- och Europadomstolarna, där ”present-day-conditions” hade större betydelse.189 Mot denna bakgrund ligger det också nära till hands att, liksomHenning Koch, Jens Elo Rytter och Henrik Palmer Olsen,190 se maktdelningen enligt 3 §, grundlagsändringsproceduren i 88 § och fri- och rättigheterna som tillsammans bildande ett grundlagsstöd för lagprövningen. Lagprövningen har av Jens Peter Christensen till och med omnämnts som något som uppfattas som en ”helt selvfølgelig del af den magtadskillelse”191 som finns i 3 §. – Grundlagsstödet för lagprövningen har alltså funnits sedan år 1849 men fått verkan först år 1999 och då uppfattats som något revolutionerande. Den nya 185 UfR1921 s. 644 (fæsteavlösning). 186 J. P. Christensen 2003 s. 20. 187 J. P. Christensen 2003 s. 26-27 och densamme 2011 s. 246-259, ssk. s. 257-259. 188 J. P. Christensen 2003 s. 27-29. 189 Se Christensen och Jensen 1999 s. 236 och J. P. Christensen 2003 s. 19, se även s. 23 och 25. Jfr Europadomstolens dom den 25.4.1978 i mål 5856/72 Tyrer mot Storbritannien, p. 31: ”The Court must also recall that the Convention is a living instrument which [---] must be interpreted in the light of present-day conditions. In the case now before it the Court cannot but be influenced by the developments and commonly accepted standards in the penal policy of the member States of the Council of Europe in this field.” 190 Koch 1995 s. 234 och Olsen 2005 s. 573. 191 J. P. Christensen 2003 s. 11.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=