konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 892 och få bidrag. Fallet är ett tecken på att just skyddet för processuella garantier – skyddet för domstolsprövningen173 – är ett område som domstolarna aktivt bevakar. Det kan noteras, att Højesteret inte diskuterade om 3 § grundlagen var åsidosatt med någon viss grad av ’sikkerhed’. Jens Peter Christensen och Michael Hansen Jensen sammanfattade det nya rättsläget så här: Henrik Zahles framställning av förhållandet mellan den lagstiftande och dömande makten förändrades efter Tvind-domen. Den tydligaste förändringen var kanske att Ross’ uppfattning att lagstiftarens kompetens inte var begränsad gentemot domstolarna genom3 §grundlagen numera beskrevs i imperfekt i stället för i presens.175 När det gällde kravet på ‘sikkerhed’ var det en förutsättning i de två första upplagorna, men senare – särskilt tydligt efter Tvind – var ‘sikkerhed’ inte ett generellt krav för åsidosättande.176 Dock var det lämpligt särskilt i mer kontroversiella frågor att domstolarna hade ”det juridiske grundlag [---] i orden”.177 Från och med 1995 års upplaga uttalade Zahle också att det inte var säkert att man borde kräva att den enskilde kunde argumentera för att en lag med ’sikkerhed’ var grundlagsstridig: Det kunde i stället krävas att det offentliga argumenterade för lagligheten i ett ingrepp mot en enskild. I 2001 års upplaga var omsvängningen fullbordad: En lag borde inte antas, om det fanns rimliga tvivel om dess grundlagsenlighet.178 173 Se Jensen 1999 s. 262 och Olsen 2005 särskilt s. 328 samt mera generellt s. 273-435. 174 Christensen och Jensen 1999 s. 237. Jfr Rønsholdt 1999 och Olsen 2005 s. 573-583. Se också Jens Peter Christensen, ”Højesteret og statsmagten” i Per Magid m.fl. (red.), Højesteret – 350 år, København 2011, s. 211-308 på s. 223-227. 175 Zahle 2001 bd 2 s. 93-99. 176 Zahle 1986 bd 4 s. 111 och 1989 bd 2 s. 340 resp. 1996 bd 2 s. 221 och 2001 bd 2 s. 166167. 177 Zahle 1996 bd 2 s. 221 och 2001 bd 2 s. 167. 178 Zahle 1995 bd 1 s. 80, 2001 bd 1 s. 78. Återhållsamheten borta: Svärdet hade inte rostat fast ”Forudsætningen om, at love kun tilsidesættes, hvis deres grundlovsstridighed fremgår med sikkerhed, synes bortfaldet med Højesterets dom i Tvind-sagen. Der er efter vores opfattelse grund til en aktiv grundlovsprøvelse. Prøvelsesretten bør ikke – med den norske historiker og domstolsskeptiker Jens Arup Seips ord – betragtes som en kæp i demokratiets hjul, men som en integreret del af et moderne demokrati. Over loven står grundloven, og det er domstolenes opgave at sikre, at dette bliver andet og mere end en tom talemåde. At netop Tvind-sagen skulle blive anledningen til, at Højesteret trådte i karakter, var imidlertid – ud fra en statsretlig synsvinkel – overraskende.”174
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=