konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 694 Høyesterett hade gjort generella uttalanden, men vad som var caution och legislationi avgörandets innebörd diskuterade inte Smith. Han menade nämligen att Høyesteretts rättsskapande verksamhet, där Høyesterett skulle ”trekke opp retningslinjer for fremtiden”,21 inte i första hand skulle ske på grundlagsnivå. Grundlagsstridiga lagar skulle bara underkännas ”i klare konflikttilfelle”.22 Jag återkommer i det följande till Smiths syn på differentiering av normprövningsmarginalerna. I Rt. 1973 s. 705 slogs fast att fredning av en älvmynning, vilket ledde till att en laxfiskare förlorade sin försörjning, inte var ett expropriativt ingrepp. I likhet med Rt. 1970 s. 67 var det fråga om en reglering till förmån för samhälleliga intressen, men till skillnad från det fallet var det här fråga om ett ingrepp i ”en etablert og langvarig bruk”.23 Ingreppet var emellertid inte expropriativt på så sätt att avsikten var att andra skulle tillgodogöra sig fiskarens värden, utan det var fråga om det samhälleliga intresset i att skydda laxbeståndet. Ingreppet var också generellt såtillvida som det efter hand skulle komma att gälla för ”de aller fleste lakseelver i landet av noen betydning”.24 Fiskaren hade haft anledning att räkna med att turen så småningom skulle komma till hans fiskevatten. Egentligen kan sägas att fallet liknadeRt. 1961 s. 815 (initiativ till ersättning) – ett förbud i praktiken riktat mot en enskild som hindrade hans utövning av en rättighet. Men Højesteret jämförde medRt. 1970 s. 67 och fann att det i realiteten var fråga om ett generellt förbud som fiskaren hade haft anledning att räkna med. Staten hade flyttat fram sina positioner – från utgångspunkten att ägaren rådde över sina rättigheter och hade rätt till ersättning vid intrång, till en ny utgångspunkt att staten hade rätt att reglera enskildas rättighetsutövning i det gemensammas intresse. Gränsen mellan expropriativa ingrepp och reglering av utövningen av äganderätt var emellertid ganska oklar. Andenæs framhöll att just Rt. 1970 s. 67 utgjorde ett gränsfall.25 I Rt. 1976 s. 718 kopplades Rt. 1964 s. 1378 med 1970 s. 67 och 1973 s. 705: tillsammans visade fallen att staten hade stora möjligheter att reglera rådig21 Smith 1975 s. 318. 22 Smith 1975 s. 318. 23 Rt. 1973 s. 705 på s. 711. 24 Rt. 1973 s. 705 på s. 712. 25 Se till det sistnämnda bl.a. Johs. Andenæs, ”Grunnlov og ekspropriasjonserstatning” i LoR1975 s. 243-274 ssk. s. 246-248. Fler steg i samma riktning…
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=