kapitel 8. avdramatisering och principutveckling 891 möjligheten till domstolsprövning inte var ett syfte med lagen, bara en konsekvens. Lagen stiftades, varefter en av skolorna väckte talan och yrkade i första hand fastställelse av att lagen inte var giltig i förhållande till den skolan, i andra hand ersättning för förlusten. I UfR1999 s. 841 prövade Højesteret lagens giltighet. Landsrätten hade inte funnit att den stred mot någon grundlagsbestämmelse, men Højesteret var av annan uppfattning. Højesteret inledde med att citera maktfördelningsbestämmelsen i 3 § grundlagen. Bestämmelsen satte vissa gränser för singulär lagstiftning, och dessa gränser var överträdda i fallet. Lagstiftaren hade nämligen genom lag Højesteret fann att lagen var ogiltig i förhållande till den aktuella skolan och åsidosatte den som grundlagsstridig. Utgången både förvånar och inte förvånar.171 Mot bakgrund av Højesterets traditionella återhållsamhet förvånar utgången. Men det fanns flera tecken på en mer aktiv roll från domstolens sida, särskilt de båda nyss nämnda avgörandena om Maastricht-avtalet. Dessutom – om en domstol någon gång skulle ingripa, skulle det vara när lagstiftaren hade valt att – i stället för att skriva en generell regel om förbudmot skolkoncerner, som sedan kunde läggas till grund för beslut i enskilda fall vilka sedan kunde överklagas och domstolsprövas172 – själv meddela ett slutligt avgörande av tvisten med åsidosättande av alla rättssäkerhetsgarantier. Detta blev extra tydligt eftersom skolan tidigare hade fått bidrag och andra skolor skulle kunna fortsätta söka 170 UfR1999 s. 841 på s. 850-851. 171 Jfr Jens Peter Christensen och Michael Hansen Jensen, ”Højesterets dom i Tvind-sagen” i UfRB 1999 s. 227-237, Steen Rønsholdt, ”Om grundlovsfortolkning og konkret retsanvendelse – en statsretlig overraskelse?” i UfRB 1999 s. 333-345, Jens Peter Christensen och Michael Hansen Jensen, ”Søgen i sand” i UfRB 1999 s. 531-533 och Steen Rønsholdt, ”Om juridisk metodeafkortning” i UfRB 2000 s. 94-97; vidare Elmquist 2002 s. 316-337. 172 Jfr t.ex. Østre landsrets dom i UfR2006 s. 3394 och Højesterets i UfR2010 s. 479. • En överraskning? ”afgjort uoverensstemmelsen mellem Tvind-skolerne og Undervisningsministeriet, der var af den opfattelse, at skolerne – uanset deres tilkendegivelser og løfter – ikke overholdt og heller ikke i fremtiden ville overholde betingelserne for offentlige tilskud til skoledrift. Et sådant lovindgreb – der havde som konsekvens, at Tvind-skolerne blev afskåret fra domstolsprøvelse af deres tilskudsberettigelse – er reelt en endelig afgørelse af en konkret retstvist. Efter grundlovens § 3 henhører en sådan afgørelse ikke under lovgivningsmagten, men under den dømmende magt med de deri liggende retsgarantier for borgerne.”
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=