konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 890 tionella uppgifter,165 eller i vart fall inte dess majoritet. Frågan var där om Flygtningenævnet var domstolsliknande och högsta instans på sitt område eller om dess avgöranden kunde domstolsprövas. Højesterets domare delade sig fyra mot tre. Majoriteten menade att det av utlänningslagens ordalydelse och förarbeten ”med tilstrækkelig klarhed” framgick att det varit lagstiftarens avsikt låta nämnden vara slutinstans, och nämnden kunde också pröva de frågor om tillämpning avEKMRsom var aktuella i målet. Minoriteten – däribland presidenten Niels Pontoppidan – menade att domstolarna enligt 63 § grundlagen skulle pröva varje fråga om överhetsmyndighetens gränser. Då borde det krävas ”klar lovhjemmel” för att anse att de allmänna domstolarnas behörighet var avskuren. Lagen hade inte med den ”fornødne klarhed afskåret domstolsprøvelse”.166 Det hade länge varit oklart vad som egentligen låg i 3 § grundlagen och dess maktfördelningsprincip.167 Bent Christensen hade år 1990 uttalat att man kanske skulle uppfatta bestämmelsen som ”en forstening fra et tidligere geologisk lag i vores forfatningsudvikling og overhovedet lade være med at lægge noget i den”.168 Framför allt var det oklart om bestämmelsen skulle anses innehålla ett förbud mot singulär lagstiftning.169 I samband med att reglerna om ekonomiskt stöd till friskolor gjordes om, uppkom tanken hos undervisningsministern att det skulle regleras i lag att vissa konkret angivna skolor inte skulle få stöd efter den 31 december 1996. Dessa 32 skolor tillhörde Tvind-rörelsen och ministern litade inte på att medlen användes till avsett ändamål. Skolorna var enligt ministern inte ’selvejende’ utan ingick i en koncern. I lagstiftningsärendet hänvisades bland annat till att bidragen visserligen kunde dras in genom ministerbeslut. Det var dock fråga om många skolor och man ville undvika mångåriga processer efter överklagande av ministerbesluten, så det var lämpligare att förbjuda fortsatt stöd i en lag. Folketingets utskott framhöll att undandragandet av 165 Jfr J. P. Christensen 2003 s. 21. Jfr även hans exempel UfR1999 s. 1536 och 2001 s. 649. 166 UfR1997 s. 1157 på s. 1159. 167 Se särskilt Nielsen 1977 och Henrik Vædele Elmquist, Singulær lovgivning – når lovgiver dømmer?, København 2002, s. 76-90. 168 Bent Christensen, ”To nye statsretsfremstillinger” i UfRB 1990 s. 433-437 på s. 434. 169 Se Elmquist 2002 s. 278-317 och debatten mellan Jørgen Steen Sørensen (”Om Alf Ross og de singulære love” i UfR1991 B s. 425-428) och Ole Spiermann (”Forfatningsretten og de singulære love” iTfR1992 s. 505-543). Se i praxis UfR1993 s. 321 (Esbjerg seminarium), jfr Jensen 1999 s. 260. • Tvind-lagen och Tvind-domen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=