kapitel 8. avdramatisering och principutveckling 887 Højesterets slutsats var att medborgarna hade ”fornøden retlig interesse” – uppenbarligen i en vidare mening omfattande väsentligt intresse enligt Maastricht I-avgörandet – i att få målet prövat. Detta mål visar i än högre grad än Maastricht I-avgörandet att Højesteret har påtagit sig uppgiften att fylla en författningsdomstols funktion. Själva den materiella prövningen efter UfR1996 s. 1300 gjorde Højesteret i UfR1998 s. 800. Referatet är 71 sidor långt menHøjesterets bedömning bara tre sidor – vilket med danska mått mätt är mycket.159 Frågan var alltså om Danmark kunde ingåMaastricht-avtalet enligt 20 §grundlagen (”i nærmere bestemt omfang”) eller bara enligt 88 § (efter grundlagsändring). Højesteret uttalade att tanken med 20 § hade varit att möjliggöra överlåtelse till en mellanstatlig organisation av lagstiftande, administrativ och dömande makt med direkt verkan i Danmark. Ett viktigt uttalande var detta: Statsmakterna hade alltså inte behörighet att agera utanför de rättigheter de hade fått genom grundlagen, och de kunde då inte överlåta sådana rättigheter. Jag vill här erinra om min slutsats i det föregående, nämligen att den grundläggande skillnaden mellan den norska och den danska grundlagen av år 1814 respektive 1849 var att Norge som stat bildades genom grundlagens antagande medan man i Danmark antog en grundlag för en redan existerande stat. Detta har, menar jag, haft betydelse för synen på den norska grundlagen som begränsande statens makt och den danska som bekräftande statens makt. Genom sitt uttalande uttryckte nu Højesteret synsättet att också 157 UfR2011 s. 984 på s. 1004. 158 UfR2011 s. 984 på 2. 1004. 159 Jfr Ole Spiermann, ”Hvad kommer efter tyve?” i UfRB 1998 s. 325-335 ssk. s. 325. 160 UfR1998 s. 800 på s. 869. generelle og indgribende betydning har appellanterne en væsentlig interesse i at få deres påstand prøvet. At betinge adgangen til domstolsprøvelse af, at der efter de nye traktatbestemmelser er udstedt retsakter, som konkret og aktuelt berører appellanternes forhold, ville ikke sikre et bedre grundlag for prøvelsen af tvisten.”157 • Domstolsprövning av Maastricht-avtalets och Lissabon-fördragets grundlagsenlighet ”Det kan ikke i medfør af § 20 overlades til en international organisation at udstede retsakter eller træffe afgørelser, som strider mod bestemmelser i grundloven, herunder dennes frihedsrettigheder. Rigets myndigheder har nemlig ikke selv en sådan beføjelse.”160
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=