kapitel 8. avdramatisering och principutveckling 885 Prövningen kan dessutom ske abstrakt, utan koppling till ett aktuellt rättsförhållande – vilket innebär att Højesteret genom avgörandet gjorde sig själv till författningsdomstol. Detta är överraskande, sett särskilt till danska domstolars extrema återhållsamhet ända fram till 1990-talets början. Hjalte Rasumussen har uttryckt det som att Højesteret ”vækkede det danske folk af 147 års forfatningsretlig tornerosesøvn”149 och satte sig vid sidan av Folketinget i grundlagstolkningen.150 Ditlev Tamm skrev att domen kanske var en försmak av domstolarnas egentliga genombrott som tredje statsmakt; den var ett mycket stort steg, en ”judiciel revolution”.151 Formuleringen ”Herved adskiller denne sag sig fra sædvanlige sager om prøvelse af loves overensstemmelse med Grundloven” ger inte hela bilden, om ’herved’ skall syfta på ’indgribende betydning’ i meningen före – det som framför allt skiljer domen från annat konstitutionellt dömande är att det är fråga om abstrakt lagprövning.152 Man kan undra om ett outtalat skäl var, att 20 § grundlagen aldrig skulle kunna komma under domstolarnas prövning utan ett sådant förfarande, anpassat just för de särskilt kontroversiella fallen? Alternativet skulle nämligen vara att efter anslutningen till Maastrichtavtalet i den första relevanta tvist som uppstod pröva en med stöd av detta utfärdad rättsakts giltighet. Det skulle bli som i RÅ1976 Aa 23 (laglig regering?) – inte särskilt bra oavsett utgång. Højesterets avslutande formulering i citatet – att utredningen kunde bli lika bra vid en abstrakt prövning som vid en konkret – utgjorde en betydelsefull begränsning av i vilka fall denna typ av prövning kunde ske. Ett antal medborgade ville också ha frågan om Danmarks anslutning till Schengen-avtalet domstolsprövad, men då fann Højesterets majoritet i UfR 2001 s. 2065 att ”reglerne i Schengen-konventionen ikke indebærer overførsel af myndighedsbeføjelser inden for en række almene og væsentlige livsområder og ikke i sig selv er af indgribende betydning for den danske befolkning i almindelighed”.153 Ett sådant väsentligt intresse som i UfR1996 s. 1300 fanns alltså inte, och inte heller sådant rättsligt intresse som krävdes i vanliga fall. En minoritet fann att det var fråga om en betydande suveräni149 Rasmussen 1996 s. 7. 150 Rasmussen 1996 s. 10. 151 Tamm 1997 s. 87-95; citatet från s. 95. 152 Jfr NJA2007 s. 718 (Unibet II), se närmare nedan. 153 UfR2001 s. 2065 på s. 2076. • Andra fall om domstolsprövning av traktaters grundlagsenlighet
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=