konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 884 över ett sådant närmare bestämt omfång eller om befogenhetsövergången var för obegränsad. Diskussionen hade förts redan i samband med EG-inträdet men ställdes på sin spets när EUskulle bildas genomMaastricht-fördraget. Elva medborgare (och två biintervenienter) stämde statsminister Poul Nyrup-Rasmussen och ville få fastställt att lagen om tillträdande av fördraget var grundlagsstridig eftersom suveränitetsöverlämnandet gick utöver ’nærmere bestemt omfang’ i 20 § grundlagen och att statsministern därför inte fick ratificera fördraget på Danmarks vägnar. Det krävs ett rättsligt intresse för att få föra en talan av denna typ, ochØstre landsret fann att det inte ens förelåg något konkret eller aktuellt rättsförhållande som kunde bli föremål för domstolsprövning. Detta skäl var uppenbarligen hämtat från det liknande målet UfR1973 s. 694 (Romfördraget). IUfR1996 s. 1300 kom emellertid Højesteret till motsatt slutsats. Domstolen anförde: Några saker är intressanta att notera. Jämfört med UfR1973 s. 694 förelåg en gradskillnad, inte artskillnad, men gradskillnaden ansågs tillräcklig. Orden ’væsentlig interesse’ är viktiga. Det är ett begrepp vid sidan av rättsligt intresse i snävare mening148 och öppnar för fler prövningar av lagars grundlagsenlighet, om bara de påverkar den enskilde tillräckligt ingripande. 147 UfR1996 s. 1300 på s. 1202-1203. 148 Jfr särskilt UfR2010 s. 1547, varom mera strax nedan, samt Rasmussen 1996 s. 27-30, och Pernille Boye Koch, ”At sagsøge staten – på vej væk fra det traditionelle søgsmålskrav?” i Hanne Petersen m.fl. (red.), Staten i forandring, København 2001, s. 201-213 ssk. s. 203. ”Ved afgørelsen af, om appellanterne bør have adgang til at få dette spørgsmål prøvet ved domstolene, må der lægges vægt på, at tiltrædelsen af Traktaten om Den Europæiske Union indebærer overførsel af lovgivningskompetence inden for en række almene og væsentlige livsområder og derfor i sig selv er af indgribende betydning for den danske befolkning i almindelighed. Herved adskiller denne sag sig fra sædvanlige sager om prøvelse af loves overensstemmelse med Grundloven. På grund af tiltrædelseslovens generelle og indgribende betydning har appellanterne en væsentlig interesse i at få deres påstande prøvet. Højesteret finder, at der under disse omstændigheder ikke er tilstrækkeligt grundlag for – som sket ved Højesterets dom gengivet i Ugeskrift for Retsvæsen 1973 side 694 – yderligere at betinge adgangen til domstolsprøvelse af, at appellanterne kan påvise, at der i medfør af Traktaten om Den Europæiske Union er udstedt retsakter, som konkret og aktuelt berører deres forhold. Der er herved tillige lagt vægt på, at et krav herom ikke ville være egnet til at sikre en bedre oplysning af det spørgsmål om grænserne for anvendelsen af Grundlovens §20, som appellanterne har rejst.”147
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=