RB 71 vol2

kapitel 8. avdramatisering och principutveckling 881 sant, eftersomminoriteten å ena sidan menade att staten skulle förpliktas erkänna att staten inte fick täcka kostnader för pass- och trafikkontroll men å andra sidan menade att någon rätt till återbetalning inte fanns. Normalt skulle ju en domstols klarläggande av att rättsläget var beskaffat på visst sätt uppfattas som en tolkning även av dittills gällande rätt. Att det, som minoriteten uttalade, hade varit ”betydelig tvil og usikkerhed” om räckvidden av 43 § grundlagen och om möjligheten att fastställa avgifter i administrativ ordning, skulle med en sådan utgångspunkt sakna betydelse. Uttalandet kan tolkas på två sätt, antingen som ett utslag av återhållsamhet gentemot lagstiftarens bedömningar eller somett tecken på att domarna ägnade sig åt lagstiftningsliknande verksamhet genom att ge anvisningar för framtiden med en övergångsbestämmelse som uteslöt retroaktivitet, så kallad prospective overruling.135 I UfR1996 s. 68 hade ett bensinbolag sagt upp avtal med återförsäljare enligt de villkor som fanns i avtalen. Strax därefter, men innan uppsägningstiden hade gått ut, trädde en lag i kraft som gav återförsäljarna bättre rättigheter gentemot bensinbolagen. Lagen skulle tillämpas även på gällande kontrakt, och rättigheterna var knutna till uppsägningen. Återförsäljarna ville genomdriva sådan tillämpning, även om uppsägning hade skett innan lagen trädde i kraft. Sø- og handelsretten fann att de nya reglerna gällde alla avtal som var verksamma vid lagens ikraftträdande, även om de var uppsagda då. Det saknade därvid betydelse om det medförde ”at ændringsloven på afgørende måde griber ind i de retspositioner, der blev etableret ved sagsøgtes opsigelser inden lovens ikrafttræden”.136 Højesteret var av annan mening. Lagen ingrep i förhållanden som var reglerade genom avtal mellan parterna. Højesterets majoritet (två av fem domare hade avvikande skäl) hänvisade till att det var ”af afgørende betydning for parterne i et sådant retsforhold, at de på tidspunktet for kontraktens opsigelse kender og kan indrette sig efter samtlige retsvirkninger af en opsigelse, der er bindende for begge parter.”137 Det skulle då krävas ”klare holdepunkter” för att dra slutsatsen att även avtal som sagts upp före lagändringen omfattades av den, men det saknades en uttrycklig övergångsbestämmelse. Det var därför ”betænkeligt”138 att tolka 135 Se härtill Lasser 2009 s. 116-181. 136 UfR1996 s. 68 på s. 71. 137 UfR1996 s. 68 på s. 88. • Retroaktivitetsavvärjning

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=