det olika uppfattningar om hur 97 § grundlagen och Høyesteretts praxis i anslutning till den bestämmelsen skall förstås. Att ta ställning i den frågan ligger utanför detta arbetes ramar, men diskussionen visar något annat: Om det i Rt. 1976 s. 1 (Kløfta) uttalades att ”Stortingets forståelse av lovens forhold til slike grunnlovsbestemmelser må spille en betydelig rolle når domstolene skal avgjøre grunnlovmessigheten, og domstolene må vise varsomhet med å sette sin vurdering over lovgiverens”,130 var det i Rt. 2010 s. 143 (rederiskatt) Høyesterett som tolkade grundlagen och som avgjorde att det inte fanns sådana tvivel om grundlagstolkningen att Stortingets tolkningsförsök kunde få betydelse.131 Detta ställningstagande visar att Høyesterett från år 1976 till år 2010 hade tagit steget från ”judicial review” till ”judicial sovereignty” i den mening som McCloskey lade in i orden.132 Tillämpningen av grundlagen blev mera intensiv vid 1990-talets början. I ett fall, UfR1991 s. 370, tillerkände Østre landsret en ägare av en målning, som kommit att ingå i kulturminnesskyddet av en byggnad, rätt till ersättning av staten enligt 73 § grundlagen. År 1993 väckte Folketinget åtal mot f.d. justitieministern Erik Ninn-Hansen för att han hade ansvarat för att myndigheterna hade underlåtit att bifalla och fördröjt behandlingen av ansökningar om uppehållstillstånd i anknytningsfall, vilka ansökningar enligt lag skulle ha bifallits (’Tamil-sagen’). Han hade därvid instruerat en underlydande myndighet att inte meddela beslut som var färdiga att expedieras. Målet prövades av Riksrätten, som i UfR1995 s. 672 uttalade att Erik Ninn-Hansen hade gjort sig skyldig till ett allvarligt åsidosättande av de plikter som åvilade honom som minister, och att detta åsidosättande dessutom innebar ”en krænkelse af de tamilske familiemedlemmers personlige rettigheder – en krænkelse, som han måtte vide kunne få alvorlige konsekvenser for de pågældende”.133 De båda fallen är olika men lika intressanta. Det senare klargör inte bara ansvaret för att en minister agerar i strid med lag, det klargör också att ett sådant ansvar är särskilt betydelsefullt när enskildas rättigheter står på spel. Danmark kapitel 8. avdramatisering och principutveckling 879 130 Rt. 1976 s. 1 på s. 6. 131 Jfr Høgberg 2010 s. 731-732, 740-743. 132 McCloskey 2010 s. 18-19. 133 UfR1995 s. 672 på s. 678. Tidiga tecken på mera intensiv grundlagstillämpning
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=