konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 876 urimelig eller urettferdig” som förutsättning för åsidosättande. Matningsdal menade att Stortinget hade gjort en så grundlig bedömning av lagens grundlagsenlighet att den skulle spela en betydlig roll. Lagen stred inte heller mot egendomsskyddet i EKMR. Eivind Smith menade i en kommentar att motsättningen mellan regelteorin och standardteorin, som hade diskuterats bland annat i Rt. 2006 s. 293 (retroaktiv skatt II) nu var irrelevant. Lagstiftning som som knyter negativa verkningar till äldre handlingar borde omfattas av retroaktivitetsförbudet, oavsett rättsområde. De starka samhälleliga behoven som hade kunnat motivera tillbakaverkande lag hörde samman med samhällsförhållandena under mellankrigstiden.122 Høyesterettsdommer Jens Edvin A. Skoghøy har i anslutning till bland annat Rt. 1996 s. 1415 (folketrygden), 1996 s. 1440 (invalidpension), 2006 s. 293 (retroaktiv skatt II), 2007 s. 1281 (tomtefesteII) och 2010 s. 143 (rederiskatt) menat att det är fråga om ”en klar utvikling i retning av å gi borgerne økt beskyttelse mot tilbakevirkende lovgivning”.123 Skoghøy anknöt till den indelning av olika typer av tillbakaverkande lagstiftning som hade gjorts i Rt. 2010 s. 143. Han menade att det i kategorin lagar somdirekt knöt betungande verkningar till tidigare händelser, och som som huvudregel skulle anses grundlagsstridiga, kunde göras en skillnad mellan retroaktivt skärpt strafflagstiftning, som aldrig var tillåten,124 och andra fall där undantag kunde tänkas enligt Rt. 1962 s. 369 (guldklausul). I mellankategorin var det fråga om en intresseavvägning, medanRt. 2006 s. 293 (retroaktiv skatt II) och 2010 s. 143 (rederiskatt) enligt honom hörde till kategorin där lagen skulle presumeras grundlagsenlig, en presumtion som inte var uppfylld. ’Klart urimelig eller urettferdig’ var inte längre relevant som norm. Smith å sin sida har motsatt sig att intresseavvägningen får större utrymme på bekostnad av tydliga regler eller presumtioner; han vill hellre se ett förbud mot ex post facto-lagstiftning, det vill säga lagstiftning som knyter betungande verkningar till äldre handlingar, och en generell möjlighet för lagstiftaren att fritt lagstifta i övrigt.125 122 Eivind Smith, ”Rederiskatt og rettsstat” i LoR2010 s. 177-178. Se utförligt till Rt. 2010 s. 143 i ljuset av tidigare praxis och teori Benedikte Moltumyr Høgberg, ”Grunnloven § 97 etter plenumsdommen i Rt. 2010 s. 143 (rederiskattesaken)” i TfR2010 s. 694-744 (cit. Høgberg 2010) samt i övrigt densamma, Forbud mot tilbakevirkende lover, Oslo 2010. 123 Jens Edvin A. Skoghøy, ”Forbud mot tilbakevirkende lovgivning” i LoR2011 s. 255-282, citatet från s. 256. 124 Jfr Eivind Smith, ”Grunnloven § 97: En eller to hovedregler?” i LoR2013 s. 488-499 på s. 493 125 E. Smith 2013 s. 497-499.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=