kapitel 8. avdramatisering och principutveckling 875 faktiskt hade blivit så nära knutna till statsbudgeten att det var fråga om förhållandet mellan de andra statsmakterna, och då borde Stortingets uppfattning om grundlagsenligheten respekteras. Det var därmed ”klart”119 att resolutionen inte var i strid med 106 §. En domare, Endresen, ansåg att det väsentliga i lagprövningen var att den skyddade den enskildemot staten. När det gällde 106 §, däremot, hade tiden hade sprungit förbi den. Den utgjorde inte någon gräns för lagstiftaren. I Rt. 2010 s. 143 behandlades frågan om en omläggning av beskattningen av rederier hade otillåten tillbakaverkande kraft. Majoriteten på sex domare fann att lagen var grundlagsstridig, medan fem domare fann den grundlagsenlig. Majoriteten anknöt till Rt. 1976 s. 1 (Kløfta), 1996 s. 1415 (folketrygden) och 2007 s. 1281 (tomtefesteII), konstatererade att målet handlade om skydd för ekonomiska intressen och fann att målet hörde till tredelningens mellankategori. Det konstaterades dock i anslutning till Rt. 1996 s. 1415 (folketrygden) att indelningen var relativt grov och att det det inom varje kategori fanns rättigheter av olika karaktär. Förstevoterande, domaren Utgård, som talade för majoriteten, försökte utifrån bland annat de nämnda rättsfallen ställa upp några huvudpunkter. Om en lag direkt knöt betungande verkningar till tidigare händelser skulle lagen somhuvudregel anses grundlagsstridig. Men om lagen bara gav regler om hur en etablerad rättsposition skulle utövas för framtiden, skulle huvudregeln vara denmotsatta. Därutöver fanns det, som i det aktuella målet, mellanformer. Bedömningen borde anknyta till den i Rt. 2006 s. 293 (retroaktiv skatt II). Väsentligt kunde emellertid vara hur Stortinget hade argumenterat för lagens grundlagsenlighet. Stortinget hade gjort en mycket grundlig bedömning, och det var inte bara bedömningen utan framför allt skälen för den som var viktiga. Detta gällde i fall av tvivel om hur grundlagen skulle tolkas,120 men enligt Utgård förelåg ingen tvekan om att lagen var grundlagsstridig: det fanns en ”markert tilbakeverknad”.121 Minoriteten, anförd av domaren Matningsdal, menade att lagen var grundlagsenlig (och att den stämde med EKMR). Hans utgångspunkter stämde i allt väsentligt med Utgårds, men han tillämpade kriteriet ”klart 119 Rt. 2010 s. 535 p. 170. 120 Jfr Rt. 2007 s. 1308 (tomtefeste III). 121 Rt. 2010 s. 143 p. 136. • Rederiskatten
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=