kapitel 8. avdramatisering och principutveckling 873 var inte fallet och lagen åsidosattes. Detta innebär att presumtionen var för grundlagsstridighet, när väl retroaktivitet hade konstaterats, och att goda skäl för att den ändå skulle vara tillåten krävdes. På så sätt prövades frågan i två led. Mot slutet av denna period kom frågan om tomtefeste upp igen, men nu inte i frågan om lagstiftarens inblandning i pågående tvister. Nu var i Rt. 2007 s. 1281 frågan om lagstiftaren – utan hinder av retroaktivitetsförbudet i 97 § grundlagen – kunde ge den som hade förmån av tomtefeste rätt till förlängning av avtalet på oförändrade villkor. Förstevoterande, domaren Matningsdal, konstaterade: ”Prøvingsretten har nå vært praktisert i mer enn 150 år, og den innebærer at domstolene både har en prøvingsrett og en prøvingsplikt.”112 Därefter anknöt han till tredelningen enligt Rt. 1976 s. 1 och 1996 s. 1415: Matningsdal fäste vikt vidatt Stortinget hade bedömt lagens grundlagsenlighet ochhur välövervägd bedömningen var. Han bedömde den – i linje med vad som hade skett i Rt. 1962 s. 369 (guldklausul), som också visade ”at når samfunnets vitale interesser står på spill, skal det svært mye til før en lov blir grunnlovsstridig”,114 och 1990 s. 284 (tomtefeste I) – mot 97 § grundlagen. Efter en avvägning avmotstående hänsyn blev slutsatsen att lagen var grundlagsenlig eftersom den kunde rättfärdigas av tungt vägande bostadssociala hänsyn och att markägarna inte hade någon berättigad förväntning ”om å kunne nyte godt av den helt særegne prisstigningen på tomtegrunn”.115 Tomträttshavarens rätt att lösa in fastigheten för 40 procent av värdet stred däremot i Rt. 2007 s. 1308 ”utvilsomt”116 mot äganderättsskyddet i 105 § grundlagen. 112 Rt. 2007 s. 1281 p. 73. 113 Rt. 2007 s. 1281 p. 75. 114 Rt. 2007 s. 1281 p. 93. 115 Rt. 2007 s. 1281 p. 121. – Även förenligheten med egendomsskyddet enligt EKMRbedömdes. 116 Rt. 2007 s. 1308 p. 61. • Tomtefeste igen: lagstiftarens ingrepp i avtalsförhållanden ”Vår sak gjelder grunnlovsvernet for økonomiske rettigheter, hvor det altså følger av sikker rettspraksis at domstolene må være mer tilbakeholdne med å sette lovgiverens grunnlovsvurderinger til side enn ved bestemmelser som gjelder personlig frihet og sikkerhet. Men også for økonomiske rettigheter er – som Kløftadommen viser – grunnlovsvernet en realitet.”113
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=