kapitel 8. avdramatisering och principutveckling 869 temen kunde ändras efter hand, men just pensioner och därtill anknutna förmåner måste ha en starkare ställning, eftersom tanken varit att enskilda skulle kunna inrätta sig efter att systemet skulle komma att fungera på ett visst sätt. Lagstiftaren hade alltså byggt upp förväntningar som den sedan inte fritt kunde rubba. 97 § kunde tolkas olika på olika rättsområden, men på det aktuella området stoppade den ”særlig urimelig eller urettferdig tilbakevirkning”.90 Schei hänvisade till Knophs standardteori91 och menade att rättsutvecklingen med ett allt mer utvecklat offentligt pensionssystem också innebar att kraven på förutsebarhet gentemot staten hade ökat. Att nivåerna i pensionssystemet på detta sätt föll under grundlagen och domstolarnas kontroll var en sak. Det innebar inte att systemet var oföränderligt. Frågan var nu hur bedömningen skulle göras, hur ingripande domstolarnas kontroll skulle vara. Att dra en gräns mellan offentliga försäkringar som finansierats genom avgifter och förmåner som finansieras genom skatt var för den enskilde mindre relevant: Därför fanns det inte skäl att ge grundpensionen, som var skattefinansierad, ett svagare grundlagsskydd än avgiftsfinansierad försäkringspension. Men mot den enskildes förutsebarhet måste lagstiftarens behov att kunna göra ändringar vägas in, exempelvis om samhällsekonomin skulle försämras väsentligt93 men även i andra fall då det finns behov för omprioriteringar av de offentliga utgifterna. Schei kom sedan in på betydelsen av den tredelning som hade gjorts i Rt. 1976 s. 1 (Kløfta) och som ju fått viss bekräftelse beträffande den understa tredjedelen i Rt. 1992 s. 1401 (förtydligande av dubbelbeskattningsavtal): 90 Rt. 1996 s. 1415 på s. 1426. 91 Rt. 1996 s. 1415 på s. 1426-1427, jfr Knoph 1939. 92 Rt. 1996 s. 1415 på s. 1427. 93 Jfr Rt. 1962 s. 369 (guldklausul). 94 Rt. 1996 s. 1415 på s. 1429. ”Folk flest vil gjennom et yrkesaktivt liv betale inn både avgift til folketrygden og skatt som går til å dekke grunnpensjoner og tilleggspensjoner, og også andre ytelser fra folketrygden. For dem vil det ikke umiddelbart være naturlig å betrakte den ene ytelse som mer betalt enn den annen.”92 ”Jeg ser denne tredelingen som grunnleggende riktig. Det er nok så at den er relativt grov, især omfatter de økonomiske rettigheter svært forskjellige kategorier, men som generelt utgangspunkt må grunnlovsvernet etter bestemmelser om den personlige frihet eller sikkerhet være sterkere enn grunnlovsvernet for økonomiske rettigheter.”94
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=