kapitel 8. avdramatisering och principutveckling 867 jordbruk och andra för bostäder, styrdes värderingen av den reglering som hade gjorts.80 Advokaten jur. dr Bjørn Stordrange kommenterade rättsfallen. Han noterade att grundkravet för att ersättning skulle komma i fråga, nämligen att ingreppet var ”meget vesentlig”, inte längre räckte till. Stordrange kopplade detta till den nya 110 b §: det fanns i förstevoterandes domskäl ”spor av et resonnement”81 där två mänskliga rättigheter ställdes mot varandra. Iakttagelsen är viktig, för ett sådant motsatsförhållande kan bidra till att ytterligare minska intensiteten i kontrollen av att den ekonomiska rättigheten inte förringas. Beträffande ersättningsnivån menade Stordrange att Rt. 1993 s. 409 kunde uppfattas som att Høyesterett hade fört tillbaka rättsutvecklingen till det rättsläge som lagstiftaren hade försökt införa med 1973 års expropriationslag men som blivit underkänt i Rt. 1976 s. 1.82 Ett sätt att sammanfatta det nya rättsläget är, med Jens Edvin A. Skoghøys ord, att Høyesterett höjde kravet på intrånget för att ersättning skulle ges till att det skulle ”være sterkt urimelig”83 om ingreppet skulle tålas utan ersättning. Enligt Bjørn Stordrange hade 1993 års fall förutsättningar att bli en milstolpe i rättsutvecklingen.84 Frågor man kan ställa sig är dels hur väl det nya rättsläget stämde med skyddet för äganderätten i EKMR, dels hur det kan komma sig att Høyesterett utvecklade rättighetsskyddet vad gällde bland annat processuella garantier men samtidigt inskränkte det vad gällde ekonomiska rättigheter. För den första frågan är det relevant att fundera över om tomtägarna nu ägde tomter som hade blivit värdelösa och sommöjligen ingen var intresserad av att köpa. Marknadsvärdet hade därmed drastiskt ändrats, om inte helt bortfallit.85 Skoghøy har framhållit att ett argument i Rt. 1993 s. 321, nämligen att stugbyggnationen inte vägdes mot andra ekonomiska intressen utan mot ett naturskyddsintresse, visade på en större öppenhet i rättspolitisk argumentation vilken det fanns anledning att hälsa välkommen.86 Den andra frågan kan troligen besvaras med att de olika norm80 Jfr ävenRt. 1993 s. 166 och 496. 81 Bjørn Stordrange, ”Ekspropriasjonsretten i utvikling – ny praksis mot Kløfta-dommen” i LoR1994 s. 407-413 på s. 409. 82 Stordrange 1994 s. 412. 83 Jens Edvin A. Skoghøy, ”Rådighetsinnskrenkninger og erstatning” i LoR1995 s. 213-214 på s. 213. 84 Stordrange 1994 s. 407. 85 Jfr Per Odberg, ”Erstatning for rådighetsinnskrenkninger – betydningen av Hydaldommen” i LoR1995 s. 235-244 på s. 236. 86 Skoghøy 1995 s. 214.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=