konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 866 rättighet mot den enskilde vars rättsläge skulle förändras. Att motstående rättigheter saknas underlättar för den strängare kontrollen att få genomslag. I Rt. 1976 s. 718 hadeRt. 1964 s. 1378 (laxfiske I) kopplats samman medRt. 1970 s. 67 (’det rene sommerparadis’) och 1973 s. 705 (laxfiske II), och tillsammans visade fallen, ihop medRt. 1987 s. 80, att staten hade stora möjligheter att reglerarådigheten över egendom, vilket inte jämställdes med expropriation, som i sin tur förutsatte att rådighet överfördes. Diskussionen hade sin bakgrund redan på 1800-talets slut. I klara undantagsfall, där det var fråga omväsentliga ingrepp i äganderätten, kunde ersättning bli aktuell vid rådighetsinskränkningar.78 I Rt. 1976 s. 1 hade majoriteten ansett att enligt grundlagenmarknadsvärdet skulle ersättas och att så inte nödvändigtvis blev fallet vid tillämpning av lagens värdering utifrån fastigheternas aktuella bruk. År 1993 tog Høyesterett upp några fall med samma frågeställningar. I Rt. 1993 s. 321 hade inrättandet av ett naturskyddsområde inneburit att det hittillsvarande användandet av marken kunde fortgå, men att några nya stugor inte fick byggas på marken, inte ens av dem som hade köpt just tomter avsedda för stugbyggnation. Ingen markägare fick ersättning för intrånget. Høyesterett, med domaren Hellesylt som förstevoterande, uttalade att det var fråga om rådighetsinskränkning, inte expropriation. I sådana fall kunde det enligt honom bara bli fråga om ersättning i ”særegne tilfelle hvor en regulering rammer massivt”.79 Hellesylt anmärkte att staten hade framhävt natur- och miljöskyddet bland annat genom en ny bestämmelse i 110 b § grundlagen. Han drog ingen direkt slutsats av den bestämmelsen för ersättningsfrågan, men den kunde inte heller anses helt sakna betydelse. Tomtägarna hade köpt tomterna för att bygga stugor men kunde nu inte det. Att de hade haft och blivit av med en ännu outnyttjad rätt att bygga stugor ansågs inte ersättningsgillt. Bedömningen bekräftades i Rt. 1993 s. 1333, där det också var fråga om att tomter som var meningslösa annat än till nybyggnation inte fick bebyggas. I Rt. 1993 s. 409 var Hellesylt liksom i Rt. 1993 s. 321 förstevoterande, och där distanserade han sig från majoriteten i Rt. 1976 s. 1 vad gällde rätten till ersättning för marknadsvärde. I stället blev bruksvärdet avgörande, och viktigt för bedömningen var att när markanvändningen hade reglerats, så att vissa områden hade avsatts för vägbyggnad, andra för 78 Se ovan kap. 3 avsnitt 3 och kap. 7 avsnitt 1. 79 Rt. 1993 s. 321 på s. 324. • Rådighetsinskränkningar eller expropriation?
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=