kapitel 8. avdramatisering och principutveckling 863 frågan hur dessa tankegångar kom till uttryck i det tidiga 1990-talets praxis. Skyddet mot retroaktiv lagstiftning blev aktuellt i Rt. 1990 s. 284, som gällde lagstiftarens ingrepp i avtalsförhållanden om så kallad tomtefeste. Det var ett slags tomträtt, där fastighetsägaren när som helst kunde kräva att tomträttshavaren skulle friköpa tomten. Fastighetsägaren krävde detta, och det blev tvist. Efter det att lagmannsretten hade dömt i målet ändrades lagen så att fastighetsägaren inte skulle kunna kräva inlösning. Förstevoterande, domaren Hellesylt, som talade för majoriteten, konstaterade att lagstiftaren hade gripit in i gällande avtal och tog från den ena avtalsparten och gav till den andra, med ett undantag för fall där det skulle bli orimligt. Detta förbehåll fick enligt förstevoterande en särskild betydelse med hänsyn till 97 § grundlagen. Till saken hörde att lagen var avsedd att tillämpas på fall där inlösning var begärd innan lagen trädde i kraft, men Hellesylt markerade mot detta: Lagen borde alltså – enligt 97 § grundlagen – inte tillämpas i fall där krav på inlösning hade framställts innan lagändringen beslutades. Även beträffande senare framställda krav på inlösning kunde det sägas vara fråga om ett retroaktivt ingrepp i ett avtal som hade slutits innan lagen antogs, men Hellesylt menade att det i de fallen var fråga om reglering av avtalsförhållanden om äganderätt. Man kan här anknyta till bland annat Rt. 1948 s. 1147 (odelsrätt II) och 1970 s. 67 (’det rene sommerparadis’). Andrevoterande, domaren Dolva, menade också att de nya bestämmelserna inte kunde tillämpas på fall där krav på inlösning hade framställts innan lagändringen beslutades, men detta gällde bara om någons rättigheter hade försämrats genom lagändringen. Eftersom 36 § avtalslagen om jämkning av oskäliga avtal kunde tillämpas och en jämförelse med den tidigare prisregleringen kunde göras, stred inte utfallet mot vad fastighetsägaren hade haft skäl att förvänta sig. Eivind Smith har, med förbehåll för att det är osäkert vilka slutsatser man kan dra därav, konstaterat att de flesta av domarna som åsidosatte lagen tillhörde de mera nyutnämnda i Høyesterett medan de flesta av dem som ville upprätthålla lagen tillhörde de äldre. Smith har vidare menat att lagen i vissa 69 Rt. 1990 s. 284 på s. 295. • Retroaktivitetsförbud och skydd mot lagstiftarinblandning i dömandet ”Jeg tilføyer at hensynet til at domstolene etter grundloven har den dømmende myndighed, bør tilsi varsomhed med å gripe inn med lovgivning om partenes rettigheter i saker som allerede står for domstolene.”69
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=