kapitel 7. uppvaknande och yrvakenhet 691 digheterna nödvändig tid till att utforma arealdisponeringsplaner. Intrånget i rådigheten avsåg inte den verksamhet som redan bedrevs på fastigheten utan förhindrade bara ny verksamhet, såsom byggande av nya hus. Mellbye menade också att det rättsligt sett var en väsentlig skillnad på ett byggförbud enligt friluftslagen och ett byggförbud enligt strandlagen. Det första hade gett rätt till ersättning eftersom det var riktat mot en enskild markägare och var till förmån direkt för allmänheten som kunde använda den aktuella stranden. Det senare gav inte rätt till ersättning eftersom det gällde generellt och hade vidare syften än just allmänhetens tillgång till en viss strand. Övriga domare instämde i det väsentliga och i resultatet med Mellbye. Carl August Fleischer gav år 1968 ut bokenGrunnlovens grenser,9 där han diskuterade domstolarnas sätt att hantera grundlagen. Han menade att grundlagen gav Stortinget ’hjemmel’ att lagstifta men också begränsade lagstiftningsmöjligheterna. Det var inte utan vidare givet att möjligheten och begränsningen skulle tillämpas på samma sätt. Även om grundlagen hade högre ’trinnhøyde’ än lagen, kunde olika grundlagsbestämmelser inbördes ha olika ’trinnhøyde’. På så sätt kunde en grundlagsbestämmelse ha företräde framför en annan. De kunde också ha olika vikt som argument, liksom även de skäl som fanns för antagandet av en viss lag. Frågan om en lags grundlagsstridighet var således en fråga om olika arguments tyngd i det enskilda fallet, och lagprövningen hade en reell betydelse som gräns för lagstiftaren.10 Att det fanns fast prejudikaträtt i en viss grundlagsrelaterad fråga innebar inte att praxis hade grundlags ’trinnhøyde’, för om Stortinget stiftade en lag i ämnet skulle den jämföras med grundlagens bestämmelse, inte med den rättspraxis som utvecklats i anslutning till den.11 Ett undantag var den sedvanerättsliga regeln om just lagprövningen: ”At domstolene kan prøve lovgivningens forhold til Grunnloven, er en integrerende del av dennes stilling som lex superior – som overordnet norm i forhold til den ordinære lovgivning.”12 Han kommenterade sedan Rt. 1970 s. 67 (’det rene sommerparadis’).13 Han menade att de frågor som berördes i domen hade en osedvanligt stor 9 Carl August Fleischer, Grunnlovens grenser for lovregulert fastsetting av erstatning ved ekspropriasjon, særlig ved verdistigning som ikke skyldes grunneiers innsats, Oslo 1968. 10 Fleischer 1968 s. 21-57. 11 Fleischer 1968 s. 74-92. 12 Fleischer 1968 s. 113. 13 Carl August Fleischer, ”Strandlovdommen” i LoR1970 s. 209-223. Samhällshänsyn framför välförvärvade rättigheter?
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=