konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 860 ventionen först, vilket i sin tur inte hindrade att ett förstärkt fri- och rättighetsskydd i grundlagen också ansågs behövligt.54 I Danmark skedde en inkorporering den 1 juli 1992.55 Bland skälen fanns att rättsläget borde förtydligas så att det blev klart att EKMRvar tillämplig, men det noterades samtidigt att lagstiftaren och inte domstolarna borde ha huvudansvaret för att Danmark uppfyllde kraven i EKMR. En genomgång av rättspraxis visade att både EKMRoch Europadomstolens domar fungerade som rättskällor i Danmark, men att Højesteret inte tolkade EKMRsjälvständigt, om det skulle ha mera långtgående politiska konsekvenser. EKMR borde därmed ha ställning som lag och inte grundlag.56 I Norge fanns bestämmelser i straffprocesslagen sedan år 1962 och i tvistemålslagen sedan år 1987 om att dessa lagar gällde med de begränsningar som var erkända i folkrätten eller följde av överenskommelse med annan stat. Även om avsikten hade varit en annan, nämligen att tillgodose olika folkrättsliga krav på immunitet, omfattade bestämmelserna enligt sin ordalydelse också bland annat EKMRoch FN-konventionen om mänskliga rättigheter. Det fanns alltså lagstöd för att ge dem företräde framför norsk rätt i processuella frågor, även om Høyesterett inte diskuterade detta uttryckligen förrän år 1994.57 Tolkningsvis hade emellertidEKMRblivit ett normalt inslag i dömandet, särskilt i straffprocessen.58 EKMRfördes in i norsk lag på två sätt, dels genom en bestämmelse, 110 c §, som år 1994 lades till i grundlagen och enligt vilken det skulle åligga statens myndigheter att respektera och skydda de mänskliga rättigheterna, dels genom att bland annat EKMR inkorporerades på lagnivå.59 Även i Sverige uppkom frågan om att EKMRborde föras in i svensk lag. Ett betänkande förelåg år 1993, och med verkan från år 1995 inkorporerades EKMRpå lagnivå i kombination med en grundlagsbestämmelse innebärande att lag inte fick stiftas i strid medEKMR.60 Det principiella förhållan54 Lag 4.5.1990 om godkännande av vissa bestämmelser i Konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna; Regeringens proposition till riksdagen med förslag till ändring av grundlagarnas stadganden om de grundläggande fri- och rättigheterna (RP 309/1993 rd) den 17.12.1993. 55 Se Bet. 1220/1991, Lov nr 285 av den 29.4.1992. 56 Bet. 1220/1991 s. 80-81, 111-113 och 149-150. 57 Rt. 1994 s. 610, jfr s. 1244. Se Johs. Andenæs, ”Den europeiske menneskerettighetskonvensjon og norsk straffeprosess” i LoR1992 s. 375-387 på s. 377-378 ochNOU1993:18 s. 46. 58 NOU1993:18 s. 67. 59 Lag nr 30 av 21 maj 1999 om styrking av menneskerettighetenes stilling i norsk rett (menneskerettsloven). 60 Se SOU1993:40, prop. 1993/94:117, bet. 1993/94:KU24 och lag (1994:1219) om den eu-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=