konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 858 det gällde mänskliga rättigheter, ett annat var domarnas lagprövningsrätt. Cappelletti var entusiastisk över utvecklingen men påpekade också faror; sammantaget kallade han utvecklingen en ”constitutional and civil rights revolution”38 efter andra världskriget som nu hade lett fram till att domarna hade blivit ”the trustees of a new conception of ’limited’ government”.39 Statens makt var konstitutionellt begränsad men också begränsad genom internationella åtaganden. Farorna för domarna låg bland annat i den ökade risken för påtryckningar och politisering. Vid det nordiska juristmötet år 1987 hade betydelsen avEKMRoch andra internationella dokument för lagstiftning och rättspraxis diskuterats, liksom juristernas förhållande till grundlagen.40 Ett mera effektivt sätt att få ett lands domstolar att uppmärksamma betydelsen av EKMRvar uppenbarligen att fälla landet för brott mot sagda konvention.41 I Sverige uppmärksammades konventionen ordentligt först efter Sporrong-Lönnroth-fallet år 1982,42 och i Danmark hade konventionen visserligen beaktats av domstolarna tidigare men med Hauschildt-avgörandet år 198943 kom genombrottet. I Norge hade EKMRfått en förhållandevis stark ställning även utan sådana markeringar, men med domen i fallet E. mot Norge år 199044 markerades att det fanns en liten bit kvar att gå. I det målet var det fråga om möjligheterna att få domstolsprövning av frihetsberövande; det kravet var visserligen uppfyllt men handläggningen hade varit för långsam.45 I Tidsskrift for Rettsvitenskapår 1990 ägnades en stor andel av artiklarna åt rättighetsfrågor med fokus på fransk och norsk rätt.46 Eivind Smith noterade att domstolskontrollen av lagstiftningen höll på att få större betydelse och fick en utvidgad grund att stå på genom internationaliseringen av rättighetstänkandet.47 Samtidigt noterade Trond Dolva att förutsättningarna för att tillämpa EKMR och andra inter38 Cappelletti 1989 s. 207. 39 Cappelletti 1989 s. xx. 40 Se Förhandlingarna vid det 31 nordiska juristmötet 1987, Del I-II, Helsingfors 1987; del I s. 247-264 och del II s. 413-454 och 639-704. 41 Se t.ex. Jensen 1995 s. 243. – Även förlikningar kan bidra, jfr Nørgaard 1993 s. 49-57, ssk. s. 51-53. 42 Europadomstolens dom den 23.9.1982 i mål 7151/75 och 7152/75 Sporrong och Lönnroth mot Sverige. 43 Europadomstolens dom den 24.5.1989 i mål 10486/83 Hauschildt mot Danmark. 44 Europadomstolens dom den 29.8.1990 i mål 11701/85 E. mot Norge. 45 Se härtill Johs. Andenaes, ”Norge for Den europeiske menneskerettighetsdomstol” i LoR 1991 s. 67-77. 46 Se Eivind Smith, ”Domstolskontroll med lovgivning i Norge etter ca. 1970” i TfR1990 s. 88-120 och Dolva 1990 s. 121-133. 47 E. Smith 1990 s. 118-119.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=