konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 852 1 Se framför allt SOU1999:58, Löser juridiken demokratins problem?, SOU1999:76, Maktdelning, NOU2003:19, Makt og demokrati, ssk. kap. 6 ”Rettsorganene overtar politikken”, samt J. P. Christensen 2003 som är skriven inom ramen för den danska Magtudredningen. 2 BVerfGEbd 73 s. 339 (22.10.1986). 3 BVerfGEbd 89 s. 155 (12.10.1993). 4 Lasser 2009 s. 189. r 1989 föll berlinmurenoch det kalla kriget kunde avslutas. Finland gick med i Europarådet samma år och både Finland och Sverige närmade sig EUför att så småningom bli medlemmar år 1995. Norge förhandlade också om medlemskap, men en folkomröstning resulterade i ett nej. Norge är emellertid associerat medEUgenom det EESavtal av år 1992 som då också omfattade bland annat Sverige och Finland. Vid samma tidpunkt fick Danmark sina första undantag somEU-medlem. De nordiska ländernas förhållanden till varandra och till sin europeiska kontext ändrades härigenom på ett lika genomgripande sätt som vid napoleonkrigens och andra världskrigets efterverkningar. Frågor ommakt, demokrati och rättsstat – och domstolarnas roll – analyserades i Norden vid denna tid.1 Förhållandet mellan fri- och rättighetsskyddet på europeisk och nationell nivå, och domarnas attityder till hur detta förhållande skulle hanteras, blev en viktig fråga. En balans hade nåtts mellan EG-domstolen ochBundesverfassungsgericht genom att den senare år 1986 hade förklarat att så länge EGdomstolen upprätthöll ett fri- och rättighetsskydd sommotsvarade den tyska grundlagens, skulleBundesverfassungsgericht inte pröva EG-rättsakters grundlagsenlighet (’SolangeII’).2 Detta bekräftadeBundesverfassungsgericht år 1993 apropå Maastrichtfördraget, varigenomEUupprättades (’SolangeIII’),3 men i ”decidedly more threatening terms”4 än i 1986 års avgörande. Även om Bundesverfassungsgericht talade om ett samarbetsförhållande med EU-domstolen när det gällde fri- och rättighetsskyddet, ställde författningsdomstolen krav på den demokratiska legitimiteten i EU:s beslutsfattande och förbehöll sig rätten att pröva omEUhandlade utanför sin tilldelade kompetens. Om å ena sidan ett fri- och rättighetsskydd i EUhärleddes ur de nationella konstitutionerna och ur EKMR, hindrade inte detta att det å andra sidan Kapitel 8 Avdramatisering och principutveckling (ca 1990- ) Å
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=