konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 690 Haugen redan hade fått vidkännas en inskränkning med samma effekt som den nu aktuella och då fått ersättning. Vad den nya lagen gjorde var att ta ifrån Haugen hela den framtida ersättningen, och det var inte bara en väsentlig rådighetsinskränkning utan en väsentlig förlust. Høyesterett avgjorde målet i plenum. Ersättningskravet skulle bedömas utifrån 105 § grundlagen. Förstevoterande domaren Mellbye inledde med att diskutera Rt. 1918 I s. 401 (den stora koncessionssaken). Där hade en väsentlig fråga varit om äganderätt överförts till staten eller om staten bara hade inskränkt möjligheten att råda över viss egendom. Majoriteten hade ansett att det var fråga om en rådighetsinskränkning och hade förutsett att sådana skulle behöva bli allt mer ingående i takt med samhällsutvecklingen. Detta tog Mellbye fasta på, och han diskuterade samtidens samhälleliga behov: Mellbye lyfte fram ett antal områden där rådigheten över egendomhade reglerats utan att det hade lett till ersättningskrav. Även om samhällets reglering ökade efter hand som utvecklingen skapade nya intressemotsättningar innebar inte det att det fanns rätt till ersättning från staten. Det skulle tvärtemot vara mindre förenligt med den likhetsprincip som grundlagen byggde på att ersätta vissa intrång men inte andra. Rådighetsinskränkningar skulle alltså normalt inte medföra ersättning enligt 105 § grundlagen. Mellbye uttalade sig inte om vad som skulle krävas för att en rådighetsinskränkning skulle anses så omfattande att den var ett avstående enligt 105 § och därmed gav rätt till ersättning. Mellbye fäste däremot vikt vid att byggnadsförbudet var tidsbegränsat och att syftet med det var att ge myn8 Rt. 1970 s. 67 på s. 71-72. ”Det stadig økende press etter landsteder ved kysten og allmennhetens store behov for plass til friluftsliv og rekreasjon er uttrykk for den levestandard vårt moderne industrisamfunn gir. I denne situasjon er det blitt tvingende nødvendig å begrense bebyggelse langs selve kyststripen og å hindre spredt og tilfeldig bebyggelse uten samlet plan. Den økte verdi strandstrekningene i den senere tid har fått, har nøye sammenheng med en samfunnsutvikling som er preget av at lovgivende og utøvende myndigheter i vidt omfang regulerer og påvirker produksjon, omsetning og andre forhold, bland annet med sikte på bevaring og fordeling av naturgitte og samfunnsskapte goder. Det ville da være inkonsekvent å ta som utgangspunkt at en gruppe grunneiere nettopp på det tidspunkt da behovet for en samfunnsmessig arealdisponering blir aktuelt for dem, skulle ha krav på å få sine eiendommer vurdert som om disse stod utenfor denne allminnelige samfunnsutvikling.”8
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=