kapitel 7. uppvaknande och yrvakenhet 841 Om domstolarna ville undvika politisk strid, var det alltså grundlagens frioch rättigheter som betalade priset. c) Frågan om åsidosättande blev bara aktuell, om det inte gick att ”fortolke lov eller grundlov på en sådan måde, at de to retskilder kan harmoniseres”.617 Lag eller grundlag skulle tolkas, och uttalandet ger inte företräde åt att lag skulle tolkas så att den stämde med grundlag framför den motsatta varianten. På annan plats i bokverket skrev Zahle att det fanns en omisskännlig tendens till att ”den danske grundlov fortolkes på en sådan måde, at et ønsket resultat bringes i overensstemmelse med grundloven”.618 I det följande skilde Zahle mellan fall då lagen anpassades till grundlagen619 eller till principer på grundlagsnivå,620 och då grundlagen anpassades till lagen. Det sistnämnda fallet kunde gälla grundlagsbestämmelser som länge hade tolkats på visst sätt och där nya företeelser i samhället visserligen föll under grundlagsbestämmelsens ordalydelse men inte borde anses omfattade av den. Också internationell rätt kunde vägas in i tolkningen.621 d) ”Politisk, menikke partipolitisk:”622 Vid lagprövning kunde domstolarna sällan undgå att ta ställning i en politisk strid; målet vid domstolen kunde vara en utlöpare av en sådan strid. 615 Zahle 1986 bd 4 s. 112; ej i senare upplagor. 616 Zahle 1986 bd 4 s. 112, jfr liknande 1989 bd 2 s. 340-341, 1996 bd 2 s. 221 och 2001 bd 2 s. 165. 617 Zahle 1986 bd 4 s. 112, 1989 bd 2 s. 341, jfr 1996 bd 2 s. 221 och 2001 bd 2 s. 167. 618 Zahle 1986 bd 1 s. 105, 1989 bd 1 s. 78, 1996 bd 1 s. 76, jfr även 2001 bd 1 s. 74. 619 Zahle hänvisade till UfR1952 s. 11 (änkepension). 620 Zahle hänvisade till UfR1977 s. 872 (skriftutdelning utanför kasern). 621 Zahle 1986 bd 1 s. 105-109 och bd 3 s. 128-138, 1989 bd 1 s. 78-81 och bd 2 s. 101-110, 1996 bd 1 s. 76-79 och bd 2 s. 275-284, 2001 bd 1 s. 74-77 och bd 2 s. 219-227. Jfr Olsen 2005 s. 66-68. 622 Zahle 1986 bd 4 s. 112, 1989 bd 2 s. 341, 1996 bd 2 s. 222 och 2001 bd 2 s. 168, jfr även bd 1 1986 s. 99-102 och 114-117, 1989 bd 1 s. 74-76 och 78-81, 1996 bd 1 s. 72-74 och 7679, jfr även 2001 bd 2 s. 69-72 och 74-77. ”Denne tilbageholdenhed er naturligvis nærliggende, når underkendelsen ses som en optakt til en politisk kontrovers med Folketinget (Rigsdagen). Skal domstolene lægge op til en sådan strid, må det juridiske grundlag være i orden. På den anden side opnås denne politisk trygge position for domstolene ved, at de i grundloven ’sikrede’ menneskerettigheder kun er sikre, såfremt domstolene er sikre på, at de er tilsidesat.”616 ”Hvor man i almindelighed stiller det krav til domstolene, at domstolen ved sagens afgørelse skal tage parti uden at være partisk, gælder det i disse sager, at domstolene må være politiske, men ikke partipolitiske.”623
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=