konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 840 kännas avsedd verkan mellan enskilda. Om domstolarna konstaterade att det i ett fall var fråga om expropriation, kunde lagen visserligen tillåtas gälla om bara full ersättning betalades ut.607 Frågan vad som skulle krävas för att enmateriellt grundlagsstridig lag inte skulle tillämpas var svår att besvara, eftersom ingen lag hade åsidosatts. Av det begränsade åsidosättandet i UfR1971 s. 299 (Den arnamagnæanske stiftelse II) och tillerkännandet av ersättning direkt på grund av 73 § grundlagen i UfR1980 s. 955 (Greendane) var det svårt att dra generella slutsatser.608 Zahle noterade att lagprövningen hade varit politiskt omstridd i början av 1900-talet men att domstolarnas återhållsamhet hade ”taget kraften af den politiske debat vedrørende kompetencens existens”.609 Zahle diskuterade fyra moment i prövningen av lagars grundlagsstridighet: a) Om grundlagen lämnade utrymme för skönsmässiga bedömningar, Huruvida expropriation krävdes av ’almenvellet’ var en sådan fråga. Zahle menade att Højesteret hade gått för långt i UfR1913 s. 457 (Esbjergs hamn) med uttalandet att frågan om ’almenvellet’ suveränt avgjordes av lagstiftaren och senare – i UfR1921 s. 168 (grundbyrder) och 1967 s. 22 (Den arnamagnæanske stiftelse I) – hade förbehållit sig rätten att bedöma karaktären av de hänsyn och intressen som låg bakom lagen. Någon mera intensiv lagprövning kunde dock inte förväntas.611 Viktigt var att lagstiftaren hade övervägt frågan.612 b) Åsidosättande av en lag krävde att lagen med ”sikkerhed”613 kunde anses grundlagsstridig. Formuleringen innebar ett krav på argumentationens tyngd,614 och genom den visade domstolarna sin ”utilbøjelighed”615 att åsidosätta lagar: 607 Zahle 1986 bd 4 s. 102-108, jfr 1989 bd 2 s. 336-339, 1996 bd 2 s. 216-219, 2001 bd 2 s. 161-165. 608 Zahle 1986 bd 4 s. 108-109, 1989 bd 2 s. 339, jfr 1996 bd 2 s. 219 och 2001 bd 2 s. 165. 609 Zahle 1986 bd 4 s. 109; ej i senare upplagor. 610 Zahle 1986 bd 4 s. 110, i allt väsentligt likalydande 1989 bd 2 s. 339, 1996 bd 2 s. 220 och 2001 bd 2 s. 165. 611 Zahle 1986 bd 4 s. 110-111, 1989 bd 2 s. 339-340, 1996 bd 2 s. 220-221 och 2001 bd 2 s. 165-166. 612 Zahle 1986 bd 1 s. 109-110, 1989 bd 1 s. 81-82, 1995 bd 1 s. 80-81, 2001 bd 1 s. 77-78. 613 Zahle 1986 bd 4 s. 111, 1989 bd 2 s. 340, jfr 1996 bd 2 s. 221 och 2001 bd 2 s. 166. 614 Zahle 1986 bd 1 s. 109-110, 1989 bd 1 s. 81-82, 1995 bd 1 s. 80-81, 2001 bd 1 s. 77-78. ”indskrænker domstolene sig til en ’aspektkontrol’ – domstolene efterser, om lovgivningen af Folketinget er blevet bedømt ud fra det i grundloven fastsatte hensyn, men går ikke ind på, om domstolen selv – i lovgivers sted – ville have anvendt det pågældende hensyn med samme resultat.”610
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=