konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 838 Hans Corell anknöt till detta och påtalade behovet av låta grundlagen komma till användning i den dagliga dömande verksamheten, att låta den vara en levande del av rättsordningen.600 Två år efter hans nyss nämnda inlägg hade också Bertil Bengtssons position förskjutits i viss mån: Även om man som domare ville vara ”snäll och finkänslig” förordade han att ”domaren klart säger ifrån”.601 Han menade år 1989 att domstolarna var de enda institutioner som kunde göra en ”politiskt oengagerad”, juridisk bedömning av lagars grundlagsenlighet, och det kunde vara ett skäl att ”verkligen allvarligt pröva deras möjligheter att uttala sig” i sådana frågor.602 I sammanhanget noterade han kort att det kunde diskuteras om uppenbarhetsrekvisitet alls gällde sådana grundlagsregler som riktade sig direkt till domstolarna, såsom vissa bestämmelser i tryckfrihetsordningen, ”de borde utan vidare ta över allmän lag som reglerat samma fråga”.603 Han tog också upp möjligheten att införa 599 Montgomery i Förhandlingarna … 1987, del II s. 700-701. 600 Corell i Förhandlingarna … 1987, del II s. 702-703. 601 Bertil Bengtsson, ”Om lagprövning från domstolssynpunkt” i SvJT1989 s. 671-682, citaten från s. 681. 602 Båda citaten från Bengtsson 1989 s. 674-675. 603 Bengtsson 1989 s. 677 not 8. Man vill inte sätta sig till doms över politikerna — dvs. över riksdagen — huruvida de har fattat grundlagsenliga beslut. Jag förstår inte resonemanget redan på den grunden att om den lagstiftande makten har lagt på domstolarna en oinskränkt lagprövningsrätt så trampar domstolarna inte heller på några tår när man följer sin skyldighet att kontrollera att lagarna är grundlagsenliga. Men framför allt så tycker jag att den återgivna ståndpunkten bär mycket tycke av den obotfärdiges förhinder. Visst kan det bli blåsigt och visst kan det bli obehagligt i tidningsdebatt, andra massmedia och riksdag om det uppstår en kontrovers mellan domstolar och den beslutande makten. Men om inte vi jurister värnar om grundlagsenligheten, vem ska då göra det? Det är ju i allmänhet fråga om tekniskt mycket invecklade spörsmål och vi är faktiskt hantverkarna på det området. Jag anser att vi jurister måste vara larmklockan i dessa sammanhang. Om sedan andra också vill larma så är det så mycket bättre. Detta gäller redan i lugna tider. Men det gäller ännu mera i orostider. Jag tror att vår tids landshövding Dibelius [sic, avser Wibelius] från Fänrik Ståls sägner skulle ha bra mycket större chans att klara sig mot den främmande överstekrigsherren om han kan falla tillbaka på en levande tradition på det här området. Jag anser att vi jurister ska med kraft arbeta för en oinskränkt lagprövningsrätt för domstolarna. Dessutom tycker jag att vi i Sverige inte i evighet ska låta regeringsrådet Gustaf Petrén alltid stå ensam på barrikaden i olika massmedia utan att också andra bör gå upp och delta i debatten. I det hänseendet hoppas jag kanske särskilt på den unga generation som glädjande nog idag syns här och där bland oss äldre.”599
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=