kapitel 7. uppvaknande och yrvakenhet 835 årige tf. häradshövdingen i Strindbergs Bandet. Han ”har egentligen haft fruktan för denna bana på vilken [han] nästan mot [sin] vilja blivit inkastad”,585 för lagarna var bristfälliga, rättegångsväsendet osäkert och den mänskliga naturen full av osanning, vilket gjorde att han lade ned sitt ämbete. Modéer ställde den dynamiske och humane domaren mot den statiske och tekniske domaren. Den sistnämnde hade aldrig ”firat några större självständiga triumfer”.586 Om den förstnämnda domartypen kunde förena ett lagom mått av lagpositivism med både tradition och reformliberal utveckling, riskerade den sistnämnda att föra rättsstaten in i polisstaten. Modéer avslutademed att konstatera att det historiska perspektivet kunde påvisa sårbarheten i det demokratiska systemets rättsliga dimensioner. Varje jurist borde inse att ”det staten garanterar är partens rättsliga skydd”. Därför måste individen och dess rättsliga intressen ”stå i centrum för juristernas intresse och verksamhet”.587 Jämför man Bengtssons och Modéers sätt att se på domarnas uppgifter är de motsatta perspektiven tydliga. Där Bengtsson framhäver domarens lojalitet med lagstiftaren, framhåller Modéer domarens lojalitet med den enskildes rättsliga skydd. Där Bengtsson är bekymrad för om domarna klarar av att ha överblick över rättsordningen, betonar Modéer domarens självständighet och egna ansvar för sitt beslutsfattande. Hovrättslagmannen Erik Holmberg, som på olika sätt hade medverkat i arbetet med den nya regeringsformen och dess tidiga omarbetningar, deltog också i diskussionen om rättighetsskyddet.588 Han tog upp frågan om att olika fri- och rättigheter, såsom spärrar för lagstiftarens handlingsfrihet, hade olika grad av motståndskraft. På den lägsta nivån fanns skyddet för upphovsrätten och rätten att vidta fackliga stridsåtgärder, vilka skulle utformas genom lag. Rätten till ersättning vid expropriation fanns på nästa nivå, eftersom det fanns en rätt till ”ersättning för förlusten”. De politiska fri- och rättigheterna var ganska klart definierade, men kunde begränsas genom lag, under vissa förutsättningar, bland annat att begränsningarna var proportionerliga och godtagbara i ett demokratiskt samhälle.589 Holmberg konstaterade att dessa fri- och rättigheter skulle bevakas av regeringen, lagrådet och riksdagen vid lagstiftningen men 585 Modéer 1987 s. 259. 586 Modéer 1987 s. 266. 587 Modéer 1987 s. 268, båda citaten. 588 Holmberg 1987 s. 653-676. 589 Holmberg 1987 s. 657-659. ”däremot i regel inte behöva iakttas vid tillämpningen – domstolar och andra
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=