konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 834 prövning som en lämplig juristuppgift kan nog inte anses helt avgörande.”577 Grundlagskonform tolkning var en metod som kunde ”synas mera tilltalande”, men den var ”inte det kraftfulla och effektiva skydd som anhängarna till en lagprövningsrätt vill ha”.578 Lagprövning kunde också leda till misstro gentemot lagstiftningen, politisering av domarutnämningarna och en massa besvärliga mål. Flera av de befarade problemen, men inte alla, kunde lösas om en författningsdomstol inrättades. Europadomstolens prövning var mera acceptabel, bland annat på grund av ”ledamöternas höga kompetens och domstolens egenskap av symbol för en europeisk rättsgemenskap”579 men särskilt för att det var fråga om internationell kontroll där de olika länderna hade kvar stor frihet att utforma regleringen.580 År 1989 konstaterade han i annat sammanhang att det dåmera var ett ”fullt godtagbart argument” att hänvisa till en ståndpunkt i EKMR”trots att den emellanåt stämmer mindre väl med lagstiftarens” (sic, inte tvärtom).581 Bengtsson sammanfattade sina farhågor beträffande en utökad lagprövningsrätt men klargjorde också att farhågorna mest gjorde sig gällande i förhållande till äganderättsskyddet. Beträffande andra rättigheter skulle det inte vara lika problematiskt att utvidga domstolsskyddet, och den existerande kontrollen var ett skydd mot missbruk av lagstiftningsmakten. Framför allt borde fri- och rättigheterna preciseras, så att tvekan om deras räckvidd minskade.582 Här anknöt alltså Bengtsson till tanken att olika fri- och rättigheter kunde ha olika bred normprövningsmarginal. Bengtssons artikel, som kan uppfattas som en skildring av domaren som i första handSubsumtionsautomat, följdes direkt efter av en artikel av Kjell Å Modéer med rubriken ”En god domare är bättre än en god lag”.583 Modéer inledde med att ställa Holger Elliots uttalande från år 1936 om att domaren går till sitt värv ”med fast vilja och beslutsamhet”584 för att söka rätt och rättfärdighet, mot uttalanden från 1970-talet som visar på en alltmer tillbakaträngd domarkår. I artikeln finns en rädd domare med, men det är den 27577 Bengtsson 1987 s. 239-241, citatet från s. 240 not 25. 578 Bengtsson 1987 s. 242, båda citaten. 579 Bengtsson 1987 s. 246. 580 Bengtsson 1987 s. 241-246. 581 Bertil Bengtsson, Anm. av Eckhoff 1987 i TfR1989 s. 684-697, citaten från s. 691 med hänvisning till NJA1988 s. 572 (muntlig förhandling) och 1989 s. 131 (kommunarresten I). 582 Bengtsson 1987 s. 246-247. – Se till kravet på precisering av fri- och rättighetsreglerna, inte minst mot bakgrund avEKMR, också Danelius 1987, Holmberg 1987 och Göran Regner, ”Mänskliga rättigheter – räcker andra kapitlet regeringsformen?” i SvJT1987 s. 677-686. 583 Modéer 1987. 584 Modéer 1987 s. 248, jfr Holger Elliot, Ur en domares liv, Stockholm 1958, s. 209.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=