kapitel 7. uppvaknande och yrvakenhet 833 uppenbarhetskrav. Enligt Bengtsson skulle domstolarna inte ”bygga vidare på de befintliga reglerna utan bara se till att grundlagen respekteras”. Å andra sidan kunde ”grundläggande västerländska principer, närmast av naturrättsligt slag, som kommit till uttryck”573 i bland annat EKMRförutsätta att man frigjorde sig från den ideologi som låg bakom regeringsformen. Problem när det gällde bland annat hur grundlagen skulle tolkas slapp man med uppenbarhetsrekvisitet: En domare skulle nog känna igen sådana direkta missbruk av lagstiftningsmakten, som omfattades av kravet på uppenbar grundlagsstridighet: I fall av uppenbar grundlagsstridighet måste, enligt Bengtsson, lagstiftaren medvetet ha balanserat på det tillåtnas gräns, och lagens grundlagsenlighet torde redan från början ha varit ifrågasatt. Argumentet påminner om Stangs resonemang år 1833. Om domaren skulle tveka inför att förkasta en lag som en väljarmajoritet stod bakom, skulle det vara ett stöd att veta att det inte rådde ”någon som helst tvekan om det juridiskt felaktiga i riksdagsbeslutet”.575 Frågan är om lagprövningen hade någon reell betydelse, om uppenbarhetsrekvisitet innebar att normprövningsmarginalen var så bred. Det stämmer dock väl med andan i förarbetena till 1979 års grundlagsändringar. En opartisk prövning kunde emellertid vara värd sitt pris: Problemet för Bengtsson var att domare som skulle pröva lagars grundlagsenlighet behövde insikter i ekonomi, sociologi och statsvetenskap och behövde ha ett mycket starkt självförtroende, för domaren skulle bli rättsordningens herre i stället för dess tjänare. I en not klargjorde Bengtsson vad det handlade om: Han var inte förvånad över att Gustaf Petrén och Stig Strömholm hörde till lagprövningens förespråkare, för de hörde till de få jurister som hade den mångsidighet och överblick som krävdes. ”Att dessa anser lag573 Bengtsson 1987 s. 231 resp. 235. 574 Bengtsson 1987 s. 238-239. 575 Bengtsson 1987 s. 239. 576 Bengtsson 1987 s. 239. ”Vad som är uppenbart grundlagsstridigt kan vara tveksamt, men den marginal som uppenbarhetsregeln ger medför att domstolen inte gärna kan hamna helt fel, om den vägrar tillämpa lagen.”574 ”Hellre en formell domare än en följsam riksdagsmajoritet, som utan juridiska bekymmer godtar alla möjliga intrång exempelvis i den enskilda äganderätten; domarna får acceptera att vara oförstådda och kritiserade – det bör de vid det här laget vara vana vid.”576
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=