konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 828 1980-talet slutade med diskussioner i Norge, Sverige och Danmark om domarrollen och domarens konstitutionellt relevanta uppgifter. Diskussionerna handlade både omvilken attityd domarna borde inta på ett mer allmänt plan och om hur de rent praktiskt skulle angripa lagstiftning som kunde misstänkas vara grundlagsstridig. År 1987 tog en advokat och en forskare upp frågor om domstolarnas uppgift att granska lagstiftaren och hur domstolarna då skulle gå till väga. Advokaten Ketil Lund utgick i artikeln ”Kontroll av staten i statens egne domstoler” från att rättsstaten krävde att gränserna för statens maktutövning övervakades av domstolarna som neutrala instanser.551 Samtidigt kunde den dömande makten i Norge uppfattas somatt den slog vakt om statens intressen och blott i andra hand uppfattade sig som kontrollinstans: Domstolarnas oavhängighet var emellertid viktig för statens legitimitet, och det var då också viktigt att medborgarna märkte att domstolarna verkligen utövade kontroll över de andra statsmakterna. Rt. 1976 s. 1 var ett exempel på det. Å andra sidan fanns exempel på att domstolarna hade förenat sig med de övriga statsmakterna, såsom i frågan om retroaktivt dödsstraff för tortyr i Rt. 1946 s. 196 (Klinge), och i frågan om utredningens robusthet beträffande utbyggnaden av Alta-älven i Rt. 1982 s. 241. Här hade domstolarna enligt Lund inte varit tillräckligt kritiska. Detsamma gällde kontrollen av lagstiftningen: 551 Lund 1987 s. 211-227. 552 Lund 1987 s. 215. 5. Goda, konstitutionellt kritiska domare? ”I saker hvor vesentlige statsinteresser gjør seg gjeldende, og hvor det dreier seg om beslutninger av regjering og storting, kan man stort sett se bort fra at domstolene treffer avgjørelser i statens disfavør. Det er neppe grunnlag for å mene at domstolene i slike saker gennomgående og i realiteten er stort mer uavhengige av regjering og storting enn disse er av hverandre.”552 ”At domstolene viser tilbakeholdenhet med å overprøve lovbestemmelser har jeg ingen vanskelighet med å akseptere. Slike saker vil gjelde prinsipielle spørsmål om hvorledes samfunnet skal styres og lovgivningen som styringsredskap. Men domstolene må selvfølgelig overvåke at rettsstatens og demokratiets grenser for Norge: Minoritetsskydd och grundlagstolkning
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=