kapitel 7. uppvaknande och yrvakenhet 827 krav både att Højesteret borde visa både större följsamhet med och större motstånd mot Europadomstolens avgöranden. I de tre länderna återkommer några olika angreppssätt. Ett angreppssätt var att beakta det internationella rättighetsskyddet och uttryckligen eller underförstått anse att skyddsnivån var uppfylld. Exempel på detta är Rt. 1982 s. 241 (Alta-älven) och UfR1986 s. 898 (busschaufförer och fackföreningar). Regeringsrättens avgörande i RÅ1981 ref. 2:14 (den samlade skoldagen) är till skillnad från de båda förstnämnda fallen förvånande i sin tystnad i frågan. Ett annat angreppssätt var att göra avvägningar mellan olika fri- och rättigheter, såsom exempelvis yttrandefrihet och diskrimineringsskydd. Hit hör Rt. 1984 s. 1359 (pastor i närradio), Rt. 1985 s. 1421 (Greenpeace), AD1981 nr 124 (artikel stridsåtgärd?) NJA1985 s. 893 (teatermanifest) ochRÅ1987 ref. 160 (privat- och familjeliv mot LVU). UfR1989 s. 399 (Grønjakke-målet). Rt. 1983 s. 1004 (Børre Knudsen) kan också sägas höra hit. När det gällde processuella garantier, särskilt i anslutning till art. 6EKMR, var det förhållandevis enkelt för domstolarna att ge de internationella principerna verkligt genomslag. Viktigast här är Rt. 1984 s. 1175 (sikring), NJA 1982 s. 853 (domstolsprövning av fackutträde), NJA1984 s. 903 (utlämning till Italien), NJA1988 s. 572 (muntlig förhandling) ochUfR1985 s. 1080 (avlidet vittne). Legalitetsprincipen kom till uttryck i NJA1984 s. 662 (valutalagenII) ochRH1988: 134 (“visst pris”). Sammanfattande slutsatser: Visst genomslag i nordisk rätt
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=