konstitutionellt kritiskt dömande, volym ii 822 svarare) åter användeEKMRpå det tidigare sättet. Att det var fråga om politisk strid har noterats även i sammanhanget av att minoritetsskyddet kan komma till konkret uttryck på så sätt att minoritetens ståndpunkt i den lagstiftande församlingen kan återkomma i en enskilds påstående att en lag är grundlagsstridig.525 För egen del kan jag dock konstatera att Højesterets sätt att jämföra dansk rätt med kraven enligt EKMRär ganska likartat i samtliga fall från 1980-talets andra hälft. Domstolen kan emellertid ha uppfattat sig ha ett klarare mandat när det gällde att se till att förfarandet var rättssäkert – det låg ju så att säga inom domstolarnas egen domän – än när det gällde förhållandet mellan parter på arbetsmarknaden. Fallet kan anses vara ett exempel på Drittwirkung, det vill säga att enskilda parters rättsställning sinsemellan berörs av hur staten uppfyller sina konventionsförpliktelser.526 När Claus Gulmann diskuterade en inkorporering avEKMR, anknöt han till en möjlig risk med att göra de mera vaga konventionsbestämmelserna till dansk lag, nämligen att det kunde leda till rättsosäkerhet i sådana fall där tilllämpning av konventionen till förmån för en medborgare kunde leda till nackdelar för en annan medborgare.527 Den tyske forskaren René Gralla hade år 1987 disputerat på avhandlingenDer Grundrechtsschutz in Dänemark.528 Till en del handlade avhandlingen om tolkningen av de olika fri- och rättigheterna, men han hade också lyft fram frågor om lagprövning och om tillämpning av fri- och rättigheter i förhållanden mellan enskilda, på tyska Drittwirkung. När det gällde lagprövningen konstaterade Gralla att domstolarna ansågs kunna åsidosätta en grundlagsstridig lag om ett grovt formellt fel hade begåtts eller om grundlagsstridigheten var klar och uppenbar. I det sistnämnda avseendet hade Højesteret uppvisat ”erheblicher Zurückhaltung”,529 och vid tvekan ansågs lagen grundlagsenlig men kunde tolkas grundlagskonformt. Något mera förvånande är att Gralla ansåg sig kunna slå fast att lagprövningen var en sedvana på grundlagsnivå och inte kunde upphävas genom vanlig lag; detta hade ju tvärtom varit omdebatterat, och slutsatsen kan möjligen förklaras av att Gralla vägde in norska författares ståndpunkter.530 Ståndpunkten kom emellertid samtidigt att intas av Henrik Zahle.531 526 Jfr Bet. 1220/1991 s. 112-113. 527 Gulmann 1988 s. 291. 528 Gralla 1987. 529 Gralla 1987 s. 79. 530 Gralla 1987 s. 75-80. Fri- och rättigheters horisontalisering? Drittwirkung?
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=