kapitel 7. uppvaknande och yrvakenhet 821 Adam Rehof framhöll att det knappast kunde betvivlas att det fanns ”et praktisk behov for at tildele domstolene en selvstændig kontrolfunktion i henseende til Danmarks opfyldelse af folkeretlige forpligtelser”.521 Domstolarna borde inte bara kontrollera att staten, därunder lagstiftningsmakten, inte begick några uppenbara folkrättsbrott, ”men også herved medvirke til øget opmærksomhed om, at staten foretager en løbende og fyldestgørende opfyldelse i den interne retstilstand”.522 Det fanns ett kontinuerligt behov av att domstolarna bedömde lagstiftningens förenlighet medEKMR. I resonemanget ligger underförstått att domstolarna inte skulle vika undan från att åsidosätta EKMR-stridig lag. Professor Claus Gulmann var i sin sammanfattning av rättsläget något mer restriktiv: Han menade att presumtionen för att dansk rätt skulle stämma med konventionen och den konventionskonforma tolkningen gav domstolarna goda möjligheter att ta hänsyn till kraven i EKMR, samtidigt som domstolarna inte kunde åsidosätta en lag till förmån för EKMR. Inkorporering skulle geEKMRen starkare ställning, eftersom den då skulle kunna tillämpas som lag.523 Den tvekan som fanns kunde emellertid också ge upphov till en artikel med den provocerande rubriken ”Gælder menneskerettighedene i Danmark?”.524 Fuldmægtig i Justitsministeriet Nina Holst-Christensen menade att EKMRmycket väl kunde tillämpas i danska domstolar utan inkorporering. Uttryckliga exempel på detta var 1966 års fall om tolkkostnaderna samt UfR1985 s. 1080 (avlidet vittne) och 1987 s. 440 (val av försvarare). En inkorporering avEKMRsom vanlig lag skulle ändå låta det problemet kvarstå att den inte formellt blev hierarkiskt överordnad andra lagar. Lagstiftaren borde snarare se till att ändra bestämmelser som, på ett sätt som inte kunde repareras genom tolkning, kommit att strida mot Europadomstolens successivt utvecklade tolkningar avEKMR. Søren Stenderup Jensen har menat att den vid samma tid ökande viljan från domstolarnas sida att pröva omde processuella garantierna enligt EKMR uppfylldes i dansk rätt inte kommer till riktigt samma uttryck i UfR1986 s. 898. Han har förklarat det med att Højesteret inte ville bli indragen i den politiska striden, vilket belyses av att Højesteret i UfR1987 s. 440 (val av förkonventionen trätt i kraft efter grundlagen, se Riis 1987 s. 54 och Rehof 1987 s. 197-198. 521 Rehof 1987 s. 198. 522 Rehof 1987 s. 198. 523 Claus Gulmann, ”Den europæiske menneskerettighedskonvention som bestanddel af dansk ret?” i Juristen1988 s. 285-293, ssk. s. 228. 524 Holst-Christensen 1989 s. 48-57. 525 Zahle 1996 bd 3 s. 21 eller 2003 bd 3 s. 21.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=